YES! I found it.
Nu flödar kreativiteten igen. För stunden i alla fall.
Kanske krävdes det bara ett par timmars arbetsvägledning i ett kallt folkets hus, ett par lunchdejter med Skrället samt en rejäl vurpa med landningsplan; rumpa för att skaka vett i mig.
torsdag 20 december 2012
måndag 17 december 2012
Duschbekymer
Upptäckte för någon dag sedan att julen närmat sig med stormsteg bakom min rygg. Helt plötsligt var det avsnitt 15 i julkalendern, det var bara 3 dagar till storasysters födelsedag och själva julafton väntade lurande bara 9 (!) dagar bort.
Just därför har mina sista julklappsinköp gjorts idag.
Det slog mig också när jag låg i soffan med Nina och skrek åt Harry Potter-tvspelet att jag inte duschat på ett par dagar. Ja. Det fick bli mössa, wunderbaum och skor på medans jag fann orken till självtvagning.
Och jag förstår mig själv.
Jag sitter nu drypande blöt och frusen med droppande hår och torra ben. Det enda den här duschningen har gett mig, förutom nu en renare kropp, är problem.
Munstycket är nämligen löst vilket orsakar att hälften av vattnet sprutar åt helt andra håll än menad riktning. Avloppet är felbyggd och golvet lutar så att jag fick ägna mestadels av tiden med att skrapa upp vatten som runnit ut över golvet och som kronan på verket visar blandaren tydliga tecken på bipoläritet. Jag hittade precis på det ordet, jag vet inte hur man böjer "bipolär". Förlåt.
Just därför har mina sista julklappsinköp gjorts idag.
Det slog mig också när jag låg i soffan med Nina och skrek åt Harry Potter-tvspelet att jag inte duschat på ett par dagar. Ja. Det fick bli mössa, wunderbaum och skor på medans jag fann orken till självtvagning.
Och jag förstår mig själv.
Jag sitter nu drypande blöt och frusen med droppande hår och torra ben. Det enda den här duschningen har gett mig, förutom nu en renare kropp, är problem.
Munstycket är nämligen löst vilket orsakar att hälften av vattnet sprutar åt helt andra håll än menad riktning. Avloppet är felbyggd och golvet lutar så att jag fick ägna mestadels av tiden med att skrapa upp vatten som runnit ut över golvet och som kronan på verket visar blandaren tydliga tecken på bipoläritet. Jag hittade precis på det ordet, jag vet inte hur man böjer "bipolär". Förlåt.
torsdag 6 december 2012
Diskbekymer.
Jag har nästan dygnat inatt och sitter nu och väntar på att tröttheten ska hinna ikapp. Jag säger nästan då jag faktiskt försökt sova och lyckades med det mellan 21.00-23.30. Efter det bestämde sig John Blund för att det var färdigbesökt hos mig och jag fick ligga och föra långa monologer med mig själv ända det fram till Ninas larm ringde 04:30 och jag fick en möjlighet att störa någon annan.
Idag verkar bli en dag då jag går omkring och känner mig lite vuxen. Jag har på mig glasögon och en lång kofta som saknar lite knappar men som nästan skriker "Hejdu, här är det någon som sköter sitt jobb som biblotikarie så väl att hon inte har tid med nya kläder."
Tillsammans med mina grönsnörade, slitna kängor säger dem dock bara "Jag har inte råd med nya kläder." Som nu råkar vara mer sanningsenligt. Men detaljer, detaljer!
Egentligen bloggar jag bara för att förhala diskningen. Både Jila och jag har sagt att vi gör det så att stackars Nina för en gångs skulle får slippa. Problemet är att vi sagt det så länge nu att den vuxit sig till ett smutsigt porslins- och bestickberg. Och Jila sover.
Idag verkar bli en dag då jag går omkring och känner mig lite vuxen. Jag har på mig glasögon och en lång kofta som saknar lite knappar men som nästan skriker "Hejdu, här är det någon som sköter sitt jobb som biblotikarie så väl att hon inte har tid med nya kläder."
Tillsammans med mina grönsnörade, slitna kängor säger dem dock bara "Jag har inte råd med nya kläder." Som nu råkar vara mer sanningsenligt. Men detaljer, detaljer!
Egentligen bloggar jag bara för att förhala diskningen. Både Jila och jag har sagt att vi gör det så att stackars Nina för en gångs skulle får slippa. Problemet är att vi sagt det så länge nu att den vuxit sig till ett smutsigt porslins- och bestickberg. Och Jila sover.
Bodenkväll under fläkten med Säkert!
Inlevelsefullt sitter jag med min nya rumskamrat Nina under fläkten och kedjeröker samt diskuterar världsproblem som sexfixation, drömtydning, singelliv, musik och flyttande grannar samt löser korsord.
Det är rätt trevligt. Vintern är mörk som vanligt och lika vintrig och snöig som man hade kunnat hoppas på. Jobbsökandet är igång igen, om man kan kalla ett ivägslängt mail till ett närliggande hotell för jobbsökning.
Jag mår rätt bra. Jag har det precis så bra som jag hade kunnat hoppats på vid 19års ålder. En delad lägenhet i Boden, med fina vänner. Arbetslös men med någon slags mening.
Bloggandet har sinat, men det är enbart på grun av en falnande kreativ åder. Kan nog inte hjälpas.
Kanske jag skriver mer.
Heirå.
Det är rätt trevligt. Vintern är mörk som vanligt och lika vintrig och snöig som man hade kunnat hoppas på. Jobbsökandet är igång igen, om man kan kalla ett ivägslängt mail till ett närliggande hotell för jobbsökning.
Jag mår rätt bra. Jag har det precis så bra som jag hade kunnat hoppats på vid 19års ålder. En delad lägenhet i Boden, med fina vänner. Arbetslös men med någon slags mening.
Bloggandet har sinat, men det är enbart på grun av en falnande kreativ åder. Kan nog inte hjälpas.
Kanske jag skriver mer.
Heirå.
fredag 30 november 2012
Jokkmokksfredag.
Rödvinsmys i ensamhet. I varje fall tills Rebecca och Jon behagar att dyka upp
http://www.youtube.com/watch?v=T-hWSjjZ4hY&feature=endscreen&NR=1
torsdag 29 november 2012
Julstämning i november
Jila mumlar latinska ord, Daniel försöker använda sin mobil som ett modem och Emma sitter på golvet och skriver engelskauppgifter.
Till och med jag har varit produktiv nog att ta mig iväg på arbetsintervju för ett potentiellt arbete som personlig assistent. Idag är nog en bra dag.
Vi har till och med smällt upp en julgran i ena änden av rummet, möjligtvis lite för tidigt då inte ens december månad har tågat in. Men julpynt är mysigt. Röda gardiner, tända ljus och väldoftande pepparkakor är lite av balsam för själen.
Daniel har till och med på sig röda byxor, vilket matchar. Han får nog sitta kvar i soffan tills julen är över.
Till och med jag har varit produktiv nog att ta mig iväg på arbetsintervju för ett potentiellt arbete som personlig assistent. Idag är nog en bra dag.
Vi har till och med smällt upp en julgran i ena änden av rummet, möjligtvis lite för tidigt då inte ens december månad har tågat in. Men julpynt är mysigt. Röda gardiner, tända ljus och väldoftande pepparkakor är lite av balsam för själen.
Daniel har till och med på sig röda byxor, vilket matchar. Han får nog sitta kvar i soffan tills julen är över.
söndag 25 november 2012
Bakisdag i Boden
Halvsovandes maratontittar jag och Nina på "My name is Earl" och lider.
Men det är helt okej, man ska ha sådana dagar också.
Men det är helt okej, man ska ha sådana dagar också.
lördag 24 november 2012
Bussresa
Sitter i skrivande stund på en skumpande buss, återigen på väg mot Boden. I mitt sällskap har jag en grov, finsktalande man som pratar i telefon och som då och då ger ifrån sig ett bräkande, glädjelöst skratt samt en liten pojke med tillhörande vakande storasyster i elvaårs åldern.
Det är avslappnade och skönt, men blir snabbt tråkigt att åka buss. Jag har redan hunnit bläddra mig igenom säkert 50 sidor milt tantsnusk samt skickat iväg lustiga sms till personer jag alldeles för sällan hör av mig till.
Bussen är ovanligt modern och ren vilket ger mig känslan av att jag sitter i ett rymdskepp. Starka, lysande lampor och de becksvarta, spegelblanka rutorna förstärker intrycket lite.
Pojken ett par rader framför mig har börjat viska och den finska mannen har tystnat. Någonting heligt har lagt sig över vårat lilla sällskap. En nypåkliven kvinna smyger sig upp för trappen och glider ljudlöst ned i närmaste sätet.
Jag känner mig nästan okänslig, då jag är den enda som fortästter störa tystnaden med hjälp av knapprande tangenter.
Det är avslappnade och skönt, men blir snabbt tråkigt att åka buss. Jag har redan hunnit bläddra mig igenom säkert 50 sidor milt tantsnusk samt skickat iväg lustiga sms till personer jag alldeles för sällan hör av mig till.
Bussen är ovanligt modern och ren vilket ger mig känslan av att jag sitter i ett rymdskepp. Starka, lysande lampor och de becksvarta, spegelblanka rutorna förstärker intrycket lite.
Pojken ett par rader framför mig har börjat viska och den finska mannen har tystnat. Någonting heligt har lagt sig över vårat lilla sällskap. En nypåkliven kvinna smyger sig upp för trappen och glider ljudlöst ned i närmaste sätet.
Jag känner mig nästan okänslig, då jag är den enda som fortästter störa tystnaden med hjälp av knapprande tangenter.
torsdag 15 november 2012
Kandilaber.
Sitter och försöker skriva CV och personligt brev med hjälp av Pibbe och Magda.
Problemet är att när Pibbe och Magda umgås med varandra har dom jätteroligt. Pibbe pratar och Magda skrattar, Magda pratar och Pibbe skrattar.
Vilket lämnar mig kvar i ensamhet med mina arbetsuppgifter (som jag för den delen redan sagt att jag gjort till min arbetscoach).
Efter att ha knåpat ihop ett par rader och fastnat kommer alternativen "Hoppa över ett par rader sen skriver du i allcaps: JAG KAN HJULA." Skrattsalvor från min säng, där de ligger och fnittrar.
"Jag har nästan kommit i närheten av Gundes rekord i att duscha snabbt."
"Min referens är min hund."
Dagens ord : Kandilaber.
Varför? Cuz fuck you, thats why.
Problemet är att när Pibbe och Magda umgås med varandra har dom jätteroligt. Pibbe pratar och Magda skrattar, Magda pratar och Pibbe skrattar.
Vilket lämnar mig kvar i ensamhet med mina arbetsuppgifter (som jag för den delen redan sagt att jag gjort till min arbetscoach).
Efter att ha knåpat ihop ett par rader och fastnat kommer alternativen "Hoppa över ett par rader sen skriver du i allcaps: JAG KAN HJULA." Skrattsalvor från min säng, där de ligger och fnittrar.
"Jag har nästan kommit i närheten av Gundes rekord i att duscha snabbt."
"Min referens är min hund."
Dagens ord : Kandilaber.
Varför? Cuz fuck you, thats why.
fredag 9 november 2012
Tjuvtanter i spännande huvudstaden.
Promenerat så att fötterna värker idag. Finaste storasyster och jag har gjort en massa exotiska och spännande grejer som att åka färja, luncha på en restaurang med homoerotiska motiv på väggarna och handlat chockröd toner till huvudet.
Det är rent fantastiskt vilken förmåga man har att bara stänga av människor när det blir mängder. I början av min vistelse tänkte jag på människor jag mötte, såg hårfärger, spännande jackor och tanter med hundar. Efter en dag i staden ser jag dem som en rörande massa som hindrar min framfart och som köar vid rulltrapporna med sina barnvagnar.
Även om Stockholm är en skön omväxling från alla träden så tror jag att jag skulle längta hem om jag stannat för länge. Innan klockan hade hunnit bli sent så satt vi på tunnelbanan hem storgäspandes, det trots att morgonen och förmiddagen hade spenderats i soffan.
"Energifälten" Sa min syster och efter en frågande blick från min sida förklarade hon att det är för mycket människor som rört sig i våra energifält och därav har stulit vår energi. Låter logiskt då jag bara minuten tidigare hade haft en tant som stack huvudet under min arm för att surra med sin väninna som satt på andra sidan gången.
Tjuvtant. Min energi får hon då inte ta. Hon ser redan oroväckande pigg ut för sin ålder.
Det är rent fantastiskt vilken förmåga man har att bara stänga av människor när det blir mängder. I början av min vistelse tänkte jag på människor jag mötte, såg hårfärger, spännande jackor och tanter med hundar. Efter en dag i staden ser jag dem som en rörande massa som hindrar min framfart och som köar vid rulltrapporna med sina barnvagnar.
Även om Stockholm är en skön omväxling från alla träden så tror jag att jag skulle längta hem om jag stannat för länge. Innan klockan hade hunnit bli sent så satt vi på tunnelbanan hem storgäspandes, det trots att morgonen och förmiddagen hade spenderats i soffan.
"Energifälten" Sa min syster och efter en frågande blick från min sida förklarade hon att det är för mycket människor som rört sig i våra energifält och därav har stulit vår energi. Låter logiskt då jag bara minuten tidigare hade haft en tant som stack huvudet under min arm för att surra med sin väninna som satt på andra sidan gången.
Tjuvtant. Min energi får hon då inte ta. Hon ser redan oroväckande pigg ut för sin ålder.
tisdag 6 november 2012
Brb, Stockholm
Efter en orolig natts sömn så kliver jag upp utan väckarklocka.
Dags att dubbelkolla packningen, borsta tänderna, packa fika och hoppa på bussen mot Boden!
Jag kommer måsta köpa linsvätska när jag kommer fram till huvudstaden. Flygbolagen inte låter mig resa med min linsvätskeburk som är för stor. Suck.
Iofs så kan jag alltid chansa på att jag får bli förbisläppt på grund av trötta vakter som inte alls bryr sig särskilt om reglerna då de granskat mig och kommit fram till att jag nog inte är terrorist.
Nåväl, saftey first. Får se när reglerna för flygning eskalerar, vi måste bara ha ett till smartass som lyckas få med sig något i farlighetsgrad nagelklippare så har de förstört de för oss också.
Nåväl det ska bli trevligt att se storasyster igen. Lite nervöst då jag blir inbiten bybo efter bara en vecka i Jokkmokk. Och med inbiten bybo tillhör en ovanligt stor misstänksamhet mot kollektivtrafik och en lättare släng av torgskräck.
Kanske det går bra, den här vändan också.
Dags att dubbelkolla packningen, borsta tänderna, packa fika och hoppa på bussen mot Boden!
Jag kommer måsta köpa linsvätska när jag kommer fram till huvudstaden. Flygbolagen inte låter mig resa med min linsvätskeburk som är för stor. Suck.
Iofs så kan jag alltid chansa på att jag får bli förbisläppt på grund av trötta vakter som inte alls bryr sig särskilt om reglerna då de granskat mig och kommit fram till att jag nog inte är terrorist.
Nåväl, saftey first. Får se när reglerna för flygning eskalerar, vi måste bara ha ett till smartass som lyckas få med sig något i farlighetsgrad nagelklippare så har de förstört de för oss också.
Nåväl det ska bli trevligt att se storasyster igen. Lite nervöst då jag blir inbiten bybo efter bara en vecka i Jokkmokk. Och med inbiten bybo tillhör en ovanligt stor misstänksamhet mot kollektivtrafik och en lättare släng av torgskräck.
Kanske det går bra, den här vändan också.
måndag 29 oktober 2012
Nintendo 64
Vaknade imorse, lika bitter som igår. Slog igång "Good morning happiness" ( http://www.youtube.com/watch?v=gQe0ig2NZcQ ) Och kunde inte fortsätta sura då.
P-piller svängar i humöret? Kanske det kanske.
Men för nostalgins och glädjeämnenas skull sitter jag nu uppkrupen med Magda i soffan och spelar Nintendo 64.
P-piller svängar i humöret? Kanske det kanske.
Men för nostalgins och glädjeämnenas skull sitter jag nu uppkrupen med Magda i soffan och spelar Nintendo 64.
söndag 28 oktober 2012
Bittert inlägg.
Jag har inte rätat på min värld än.
Det känns som att jag har ramlat och landat någonstans långt nere i jorden. Bland bekvämt mörker.
Medveten om att jag snart kommer ge upp körkortet, med tanke på den ringa hjälp jag får med teori och uppbokning av grejer. Jag har gett upp det mesta just nu.
Det känns inte alltför bra.
Faktiskt inte bra alls. Jag är bitter på min egen lathet och oförmåga att få tummen ur arslet.
Förbannat Sofi, du har inte ens sökt ett enda arbete. Visa nu den sneglande världen att dom har fel, du är inte bara ett värdelöst fyllo utan ambitioner! Come on.
Förbannat.
Det känns som att jag har ramlat och landat någonstans långt nere i jorden. Bland bekvämt mörker.
Medveten om att jag snart kommer ge upp körkortet, med tanke på den ringa hjälp jag får med teori och uppbokning av grejer. Jag har gett upp det mesta just nu.
Det känns inte alltför bra.
Faktiskt inte bra alls. Jag är bitter på min egen lathet och oförmåga att få tummen ur arslet.
Förbannat Sofi, du har inte ens sökt ett enda arbete. Visa nu den sneglande världen att dom har fel, du är inte bara ett värdelöst fyllo utan ambitioner! Come on.
Förbannat.
lördag 27 oktober 2012
En svängom med en konserverad fågel
Jag är trött och luktar lite illa. Kläderna är inte bytta men använda under krogkväll. Jag borde fräscha upp mig. Eller rätta; jag ska fräscha upp mig. Bara inte just för tillfället.
Gårdagen spenderades tillsammans med fina Buckel, hennes konserverade fågel Jon och två flaskor rödvin med träsmak.
Det var trevligt. Vi fick sedan skjuts till Gästis av en väldigt sympatisk norrman och väl där var det folk, skratt och fylla. För att uttrycka det som Buckel gjorde imorse "Jag blev fucking shitfaced".
Oglamoröst slöseri på både hjärnceller och pengar? Ja. Men det var fruktansvärt angenämt.
Jag fick inse den svåra vägen att jag inte alls kunde dansa då Zacke suckade uppgivet med ömma tår. Men jag försökte! Jag gjorde verkligen det kära vänner. Till någonting i dansbandsklassen och tillsammans med ett gäng i övre medelåldern. Det var magnifikt.
Godkväll.
torsdag 18 oktober 2012
Körlektion
Den här är den lilla stunden på dagen som jag känner mig levande. Efter att ha gjort någonting någorlunda nyttigt (körlektion) och fått en smula frisk luft. Det är perfekt promenadväder med knarrande snö och värme i luften, dock så är jag dålig på att promenera utan sällskap.
Under dagens lektion var min lärare väldigt glad. Vi övade parkeringar och den ädla konsten att backa. Efter att jag mycket klumpig lyckats vrida in bilen bredvid en silverfärgad Saab suckade den glada mannen bredvid mig dramatiskt "Nä NU ska jag vara sådär tjatig igen Sofi." Han klappade mig lite på axeln "Du måste.lära.dig.köra.som.en.robot." Rösten hade förändrats till en fruktansvärt dålig imitation och han rörde de stela händerna och huvudet som en robotdans i miniformat. "Gör du alltid likadant så kommer bilen alltid röra sig likadant. Det är som om man är sur när man kommer till skolan på mornarna då tänker alla men vilken surkorv! Är du däremot glad så tänker dom åh vilken glad filur!"'
Vid ordet "filur" tonades hans röst plötsligt bort som om han inte riktigt visste vars han ville komma med den uppläxningen. Det visste inte jag heller, men när han höjde ögonbrynen åt mig och gav min axel ännu en tryckning nickade jag lydigt och försökte se ut som att jag precis lärt mig någonting viktigt.
Jag ville ju inte göra honom besviken.
Under dagens lektion var min lärare väldigt glad. Vi övade parkeringar och den ädla konsten att backa. Efter att jag mycket klumpig lyckats vrida in bilen bredvid en silverfärgad Saab suckade den glada mannen bredvid mig dramatiskt "Nä NU ska jag vara sådär tjatig igen Sofi." Han klappade mig lite på axeln "Du måste.lära.dig.köra.som.en.robot." Rösten hade förändrats till en fruktansvärt dålig imitation och han rörde de stela händerna och huvudet som en robotdans i miniformat. "Gör du alltid likadant så kommer bilen alltid röra sig likadant. Det är som om man är sur när man kommer till skolan på mornarna då tänker alla men vilken surkorv! Är du däremot glad så tänker dom åh vilken glad filur!"'
Vid ordet "filur" tonades hans röst plötsligt bort som om han inte riktigt visste vars han ville komma med den uppläxningen. Det visste inte jag heller, men när han höjde ögonbrynen åt mig och gav min axel ännu en tryckning nickade jag lydigt och försökte se ut som att jag precis lärt mig någonting viktigt.
Jag ville ju inte göra honom besviken.
onsdag 17 oktober 2012
Fysisk vinterkväll
Jag har det mysigt. Första snön föll igår och ligger fruktansvärt tunn över marken, mitt rum är lite för kallt men under täcket och iklädd morgonrock med en kopp hett, lite för sött te så gör det ingenting.
Dagen har varit helt okej. Vardaglig.
Somnade vid halvfyra-snåret och rullade ur sängen vid halv nio för att ha en körlektion. Den gick också rätt bra. Ny lärare, igen. Trevlig man i 50-års åldern som hade för vana att lägga handen vänskapligt på min axel under samtal. I en fladdrande tanke så slog det mig att för människor, mindre fysiska än vad jag är, kan det vara att inkräkta på personal space. Man rör inte i varandra mer än nödvändigt. Om man nu inte råkar vara förälskade, men då är det en helt annan femma. Underligt vad bekväm jag är med denna stelhet.
Hade någon stormat fram och kysst mina kinder som en hälsning hade det nog resulterat i inköp av decinfektions-sprit i fickformat.
Däremot så är det ju sällan man hör uttrycket "passionerad natur" när det gäller just svenskar. Kanske det ena har med det andra att göra? Har iskylan vi måste utstå här i norden verkligen tagit sig in i vårt blod och nu tynger våra armar när det ska lyftas som i en kram?
Det här är inte som inlägget jag hade för någon vecka sedan. Jag tänker inte uppmana mig själv till att kramas mer, jag är bara på lektion ett: kallprat.
Om jag nu blir en överväldigande människa på senare år med bulldozer-attityd till alla som inte vill omfamnas av mina (mest troligt) fläskiga armar ber jag nu om ursäkt i förväg.
Men det ska väl inte vara så jävla krångligt. Krama mig bara och håll käft. Luktar jag då svett eller har jag störtat din mur av iskyla får du väl då göra som människor alltid ha gjort; hosta till besvärat eller grimaschera lätt mot din vän bakom min rygg.
Jag tänker inte ens märka det.
Dagen har varit helt okej. Vardaglig.
Somnade vid halvfyra-snåret och rullade ur sängen vid halv nio för att ha en körlektion. Den gick också rätt bra. Ny lärare, igen. Trevlig man i 50-års åldern som hade för vana att lägga handen vänskapligt på min axel under samtal. I en fladdrande tanke så slog det mig att för människor, mindre fysiska än vad jag är, kan det vara att inkräkta på personal space. Man rör inte i varandra mer än nödvändigt. Om man nu inte råkar vara förälskade, men då är det en helt annan femma. Underligt vad bekväm jag är med denna stelhet.
Hade någon stormat fram och kysst mina kinder som en hälsning hade det nog resulterat i inköp av decinfektions-sprit i fickformat.
Däremot så är det ju sällan man hör uttrycket "passionerad natur" när det gäller just svenskar. Kanske det ena har med det andra att göra? Har iskylan vi måste utstå här i norden verkligen tagit sig in i vårt blod och nu tynger våra armar när det ska lyftas som i en kram?
Det här är inte som inlägget jag hade för någon vecka sedan. Jag tänker inte uppmana mig själv till att kramas mer, jag är bara på lektion ett: kallprat.
Om jag nu blir en överväldigande människa på senare år med bulldozer-attityd till alla som inte vill omfamnas av mina (mest troligt) fläskiga armar ber jag nu om ursäkt i förväg.
Men det ska väl inte vara så jävla krångligt. Krama mig bara och håll käft. Luktar jag då svett eller har jag störtat din mur av iskyla får du väl då göra som människor alltid ha gjort; hosta till besvärat eller grimaschera lätt mot din vän bakom min rygg.
Jag tänker inte ens märka det.
lördag 13 oktober 2012
Trötta funderingar
Sitter ihopkrupen i sängen med Simon som spelar Ocarna of Time.
Trots argumentationerna om att jag inte är en mysig människa och mitt fortsatta hojtande om hur fruktansvärt bögig han är. Ja, jag vet att det inte är PK att kalla någon bög för att skälla. Jag har ingenting emot bögar, det känns bara som att ordet slår hårdare än att i långa meningar förklara för Simon att han har en ovanligt feminin sida. Och ja, jag felanvänder ordet, men jag VILL inte ta det just nu. Jag tänker vara fånig. Fnysa åt bögerier och skråla någonting om att kvinnor är mindre värda medans Nina hämtar öl åt mig och jag rättar till den psykiska pungen med ett belåtet leende och lägger in en näve snus.
Förlåt, jag spårar.
Det är bara det att klockan helt plötsligt blev 1 och min dag som skulle gå åt till vilande har varit allt annan än lugn. Någonting slår bara fel när jag har varit mer vaken än vad jag borde vara.
Godnatt.
Trots argumentationerna om att jag inte är en mysig människa och mitt fortsatta hojtande om hur fruktansvärt bögig han är. Ja, jag vet att det inte är PK att kalla någon bög för att skälla. Jag har ingenting emot bögar, det känns bara som att ordet slår hårdare än att i långa meningar förklara för Simon att han har en ovanligt feminin sida. Och ja, jag felanvänder ordet, men jag VILL inte ta det just nu. Jag tänker vara fånig. Fnysa åt bögerier och skråla någonting om att kvinnor är mindre värda medans Nina hämtar öl åt mig och jag rättar till den psykiska pungen med ett belåtet leende och lägger in en näve snus.
Förlåt, jag spårar.
Det är bara det att klockan helt plötsligt blev 1 och min dag som skulle gå åt till vilande har varit allt annan än lugn. Någonting slår bara fel när jag har varit mer vaken än vad jag borde vara.
Godnatt.
fredag 12 oktober 2012
Höstkallt
Hallå, hallå, vad ÄR det här? Hösten och alla sprakande färger i all ära men jag FRYSER ju. Burr.
4.8grader för tillfället, blåsigt, blött och kallt. Men jag känner ändå en viss spirande nervositetslycka. Kanske är det kaffet jag just hällde i mig i rasande fart, kanske är det att jag snart får komma tillbaka till Boden och till Nina som nu med tiden visat sig vara en allra bästa vän.
Bäst av allt än nog att jag blivit lite sponsrad av min familj som tycker att det är dags för mig att skaffa mig en aningen utökad garderob. Jag gillar tanken på shopping. Jag gillar att ha nya kläder. Jag fullkomligt AVSKYR att gå i affärer.
Nina får väl återigen vara mitt stöd.
Bloggandet har sinat på sistone, till stor del för att internet inte riktigt är som det ska nere hos pappa. Om ni inte har förstått så bor jag nere på nyborg nu och alla som har lust eller bara är i krokarna får hjärtans hjärna titta in på en kopp kaffe. Eller te. Jag har bunkrat upp med te.
Varma kramar i det fruktansvärt kalla vädret till alla som känner att ni har förtjänat dem, från en ovanligt positiv Sofi
4.8grader för tillfället, blåsigt, blött och kallt. Men jag känner ändå en viss spirande nervositetslycka. Kanske är det kaffet jag just hällde i mig i rasande fart, kanske är det att jag snart får komma tillbaka till Boden och till Nina som nu med tiden visat sig vara en allra bästa vän.
Bäst av allt än nog att jag blivit lite sponsrad av min familj som tycker att det är dags för mig att skaffa mig en aningen utökad garderob. Jag gillar tanken på shopping. Jag gillar att ha nya kläder. Jag fullkomligt AVSKYR att gå i affärer.
Nina får väl återigen vara mitt stöd.
Bloggandet har sinat på sistone, till stor del för att internet inte riktigt är som det ska nere hos pappa. Om ni inte har förstått så bor jag nere på nyborg nu och alla som har lust eller bara är i krokarna får hjärtans hjärna titta in på en kopp kaffe. Eller te. Jag har bunkrat upp med te.
Varma kramar i det fruktansvärt kalla vädret till alla som känner att ni har förtjänat dem, från en ovanligt positiv Sofi
onsdag 3 oktober 2012
En tripp till Sunderbyn
Oj vad mycket som har hänt och så lite jag har skrivit.
Lusten har bara inte infunnit sig tidigare!
Har hunnit vinna i biljard över Nina, haft (och tappat) naglar, förlorat i Airhockey, gått på dejt, sprungit på Ikea, flyttat in med min far och kört med bilskolan.
Hnm, kanske ska jag arbeta mig bakåt i minnet? Den väldigt glade bilskoleläraren ligger så färskt i minnet medans resten av veckan redan börja krypa tillbaka till glömskans dimma. Kanske jag inte alls behöver berätta allting för er? Kanske ni inte alls vill läsa om min oäventyrliga vardag? Så sluta läsa nu då.
Igår var jag till Sunderbyn med min farmor. Inte alls så dramatiskt, vi fick åka dit med pappa och hann till och med rullstolsrace-a innan hon skulle in till en doktor som klämde lite på henne och sa att hon var ganska frisk.
I vilket fall, medans jag låg i baksätet och krigade mot min förkylning som börjat närma sig nya trumhinnespräckande höjder stannade vi till utanför Jula. Pappa skulle köpa kepslampor, en såg eller någonting annat spännande, jag minns inte riktigt. Då blev jag återigen påmind om varför jag faktiskt tycker så mycket om den sidan av min familj. Inte för att det är någonting fel på min mors sida, men över min fars släkt vilar en slags bitter humor som jag på något sätt känner mig bekväm i.
Vi stod här på parkeringen, farmor hade precis berättat en histora som handlade om att hon tog körkortet precis samma dag som president Kennedy blev skjuten och som på något sätt övergick i att det för länge sedan bara funnits två bilar i Jokkmokk. Två bilar, som till den gamle bilskolelärarens hoppandes mustaschers förtjusning lyckats krocka utanför gamla Konsum. Hon skrattade så gott att alla rynkorna i hennes ansikte fördjupades och jag satt facinerad och tittade på ett djupnande nät fåror i min farmor.
Skrattandet avbröts av att min far frågade om hon skulle ha någonting innifrån affären "En vattenkokare? En micro? Du vet det är billigare här än i Jokkmokk."
"Nej, nej nej!" Utbrast min farmor och lät nästan arg "Jag ska snart i trä-fracken."
"Vill du ha med dig nånting dit då? En vattenkokare kanske?"
"Nehe. Bara jag och mina kompisar maskarna." Svarade farmor buttert.
"Maskdödningsmedel?" Min fars ton var vid det här laget hjälpsam men oavsett om han inte hade brustit ut i skratt, hade nog farmor bara fnyst åt honom. Jag å andra sidan satt i baksätet och följde storögt deras vanliga munhuggande, tänkandes att den här gången ska jag baske mig komma ihåg att skriva ned det.
Det här är inget vidare bra avslut på en text. Men det jag skriver verkar nu för tiden bara bli längre och längre så jag slutar nu.
Lusten har bara inte infunnit sig tidigare!
Har hunnit vinna i biljard över Nina, haft (och tappat) naglar, förlorat i Airhockey, gått på dejt, sprungit på Ikea, flyttat in med min far och kört med bilskolan.
Hnm, kanske ska jag arbeta mig bakåt i minnet? Den väldigt glade bilskoleläraren ligger så färskt i minnet medans resten av veckan redan börja krypa tillbaka till glömskans dimma. Kanske jag inte alls behöver berätta allting för er? Kanske ni inte alls vill läsa om min oäventyrliga vardag? Så sluta läsa nu då.
Igår var jag till Sunderbyn med min farmor. Inte alls så dramatiskt, vi fick åka dit med pappa och hann till och med rullstolsrace-a innan hon skulle in till en doktor som klämde lite på henne och sa att hon var ganska frisk.
I vilket fall, medans jag låg i baksätet och krigade mot min förkylning som börjat närma sig nya trumhinnespräckande höjder stannade vi till utanför Jula. Pappa skulle köpa kepslampor, en såg eller någonting annat spännande, jag minns inte riktigt. Då blev jag återigen påmind om varför jag faktiskt tycker så mycket om den sidan av min familj. Inte för att det är någonting fel på min mors sida, men över min fars släkt vilar en slags bitter humor som jag på något sätt känner mig bekväm i.
Vi stod här på parkeringen, farmor hade precis berättat en histora som handlade om att hon tog körkortet precis samma dag som president Kennedy blev skjuten och som på något sätt övergick i att det för länge sedan bara funnits två bilar i Jokkmokk. Två bilar, som till den gamle bilskolelärarens hoppandes mustaschers förtjusning lyckats krocka utanför gamla Konsum. Hon skrattade så gott att alla rynkorna i hennes ansikte fördjupades och jag satt facinerad och tittade på ett djupnande nät fåror i min farmor.
Skrattandet avbröts av att min far frågade om hon skulle ha någonting innifrån affären "En vattenkokare? En micro? Du vet det är billigare här än i Jokkmokk."
"Nej, nej nej!" Utbrast min farmor och lät nästan arg "Jag ska snart i trä-fracken."
"Vill du ha med dig nånting dit då? En vattenkokare kanske?"
"Nehe. Bara jag och mina kompisar maskarna." Svarade farmor buttert.
"Maskdödningsmedel?" Min fars ton var vid det här laget hjälpsam men oavsett om han inte hade brustit ut i skratt, hade nog farmor bara fnyst åt honom. Jag å andra sidan satt i baksätet och följde storögt deras vanliga munhuggande, tänkandes att den här gången ska jag baske mig komma ihåg att skriva ned det.
Det här är inget vidare bra avslut på en text. Men det jag skriver verkar nu för tiden bara bli längre och längre så jag slutar nu.
måndag 24 september 2012
Grannen har köpt sina ungar en synt
Uppe med tuppen! Tyckte Nina och ställde klockan på halv fem. Nä-ä tyckte jag och rullade ihop mig till en gnällande hög. Jo-ho tyckte grannen på ovanvåningen och hade köpt sina ungar en synt.
Vid det här tillfället var det synd om mig. Riktigt synd om mig.
Vid det här tillfället så bestämde jag mig faktiskt för att om just jag får ungar och det flyttar in någon granne över huvud taget så ska jag hämnas genom att försöka lära mina kids att spela trombon eller trummor innan sjuslaget.
Ja.
Det är lite värre än synt men vad fan. Den som har syskon, eller bara väldigt gnälliga kusiner, vet att hämnden alltid måste vara snäppet grövre än originalskämtet.
Och i det här fallet, skämt och skämt. Jag skrattade inte då min ovärderliga skönhetssömn avbröts av det där skriker som ungar ibland utstöter. Ni vet det där gälla, höga, fågel-lätet som ofta kommer i konstiga situationer då ingen egentligen förstår varför de skriker?
Följt av en antingen fruktansvärt dåligt ihopsatt symfoni eller ett dussintal barnhänder som slår på måfå över den stackars synten. För mitt inre ser jag hur plastbitar flyger och hur fru jag-har-köpt-mina-ungar-en-synth stolt står i dörröppningen och ler mot sin fruktansvärt sockersöta avkomma.
Men jag gnäller inte. Mamma-jag-har-köpt-mina-ungar-en-synth är tillsammans med pappa-jag-är-polis och de är båda väldigt trevliga. Jag har sett dem hela sommaren vara ute och leka med sina barn, kanske för att de inte ska vara inne och spela synt? Kanske ler inte ens mamma-jag-har-köpt-mina-ungar-en-synth stolt åt sin, dock fortfarande sockersöta avkomma. Kanske är hon också så innerligt less på det där dåligt ihopsatta symfonin att hennes stolta leende stelnat till en grimas?
Ett är då säkert. Jag är uppkliven och vaken tack vare grannarna på ovanvåningen. Nu kan jag göra någonting värdefullt av mitt liv! Nu har jag hela dagen på mig.
Tack grannarna.
Och till alla er som råkar snubbla över det här inlägget: Köp era ungar en synt. Eller lär dig att spela själv! Kanske, om ni har riktigt tur, finns det en tjej i er närhet som alltid sover för länge och då slösar bort sin tid. Väck ni henne. Det tjänar hon på. Eller så köper hon en trombon.
Vid det här tillfället var det synd om mig. Riktigt synd om mig.
Vid det här tillfället så bestämde jag mig faktiskt för att om just jag får ungar och det flyttar in någon granne över huvud taget så ska jag hämnas genom att försöka lära mina kids att spela trombon eller trummor innan sjuslaget.
Ja.
Det är lite värre än synt men vad fan. Den som har syskon, eller bara väldigt gnälliga kusiner, vet att hämnden alltid måste vara snäppet grövre än originalskämtet.
Och i det här fallet, skämt och skämt. Jag skrattade inte då min ovärderliga skönhetssömn avbröts av det där skriker som ungar ibland utstöter. Ni vet det där gälla, höga, fågel-lätet som ofta kommer i konstiga situationer då ingen egentligen förstår varför de skriker?
Följt av en antingen fruktansvärt dåligt ihopsatt symfoni eller ett dussintal barnhänder som slår på måfå över den stackars synten. För mitt inre ser jag hur plastbitar flyger och hur fru jag-har-köpt-mina-ungar-en-synth stolt står i dörröppningen och ler mot sin fruktansvärt sockersöta avkomma.
Men jag gnäller inte. Mamma-jag-har-köpt-mina-ungar-en-synth är tillsammans med pappa-jag-är-polis och de är båda väldigt trevliga. Jag har sett dem hela sommaren vara ute och leka med sina barn, kanske för att de inte ska vara inne och spela synt? Kanske ler inte ens mamma-jag-har-köpt-mina-ungar-en-synth stolt åt sin, dock fortfarande sockersöta avkomma. Kanske är hon också så innerligt less på det där dåligt ihopsatta symfonin att hennes stolta leende stelnat till en grimas?
Ett är då säkert. Jag är uppkliven och vaken tack vare grannarna på ovanvåningen. Nu kan jag göra någonting värdefullt av mitt liv! Nu har jag hela dagen på mig.
Tack grannarna.
Och till alla er som råkar snubbla över det här inlägget: Köp era ungar en synt. Eller lär dig att spela själv! Kanske, om ni har riktigt tur, finns det en tjej i er närhet som alltid sover för länge och då slösar bort sin tid. Väck ni henne. Det tjänar hon på. Eller så köper hon en trombon.
torsdag 20 september 2012
Vattenpölar och korsord
Idag började dagen med att jag kände mig som en.. Lätt person. En lätt person med lätt sinne, lätta steg och en lätt attityd till det eviga regnet.
Kanske var det den nya ljudboken av Mark Levengood, kanske var det att jag fick vakna bredvid min håriga prins som inte alls pinkat inne. Det vet jag inte men jag tror att jag svävade över ett par vattenpölarna när jag promenrade till farmor med tidningen under armen.
Det var först efter en väldigt tung lunch, med alltid tillhörande kaffe och kaka till efterrätt som jag landade på dynförsedda stolarna i farmors kök. Efter tre timmar med varsitt korsord började jag nästan känna mig negativ. Nu menar jag inte att jag inte trivs med min farmor, hon är en älskvärd men argressiv och redig kvinna. Det var nog bara insikten att min umgängeskrets har dragit ihop sig nu när alla mina vänner fladdrar iväg och startar liv. Den har dragit ihop sig såpass att när telefonen väl piper är det Halebop. Suck.
Nåväl, imorgon får jag finbesök från Boden! Lilla fräkniga, skånsktalande Nina kommer för att också sätta sig in i den kladdiga tristessen som är Jokkmokk. Då kan vi ha tråkigt tillsammans. Det ser jag fram emot.
Kanske var det den nya ljudboken av Mark Levengood, kanske var det att jag fick vakna bredvid min håriga prins som inte alls pinkat inne. Det vet jag inte men jag tror att jag svävade över ett par vattenpölarna när jag promenrade till farmor med tidningen under armen.
Det var först efter en väldigt tung lunch, med alltid tillhörande kaffe och kaka till efterrätt som jag landade på dynförsedda stolarna i farmors kök. Efter tre timmar med varsitt korsord började jag nästan känna mig negativ. Nu menar jag inte att jag inte trivs med min farmor, hon är en älskvärd men argressiv och redig kvinna. Det var nog bara insikten att min umgängeskrets har dragit ihop sig nu när alla mina vänner fladdrar iväg och startar liv. Den har dragit ihop sig såpass att när telefonen väl piper är det Halebop. Suck.
Nåväl, imorgon får jag finbesök från Boden! Lilla fräkniga, skånsktalande Nina kommer för att också sätta sig in i den kladdiga tristessen som är Jokkmokk. Då kan vi ha tråkigt tillsammans. Det ser jag fram emot.
onsdag 19 september 2012
Innesittardagar
http://www.youtube.com/watch?v=82NjJjhsHag
(Zelda ocarina of time - Song of Storms)
http://www.youtube.com/watch?v=VdNoYbAp7i0
(Tetris)
http://www.youtube.com/watch?v=lXAh8WwrmOI
(Mega Man 5 - plantman)
http://www.youtube.com/watch?v=2isHPEkNWn4
(Mega Man 2)
Jag kan verkligen inte sluta lyssna och de lämnar heller inte mitt huvud. Någonting verkar ha slagit fruktansvärt fel.
Sakta men säkert känner jag att jag förvandlas till en enstöring. Jag har suttit inne alldeles för många dagar, lyssnades på ljudbok och ritandes iklädd min morgonrock (som var ren för 5 dagar sedan eller så, nu efter att ha somnat och vaknat i den i ett par dygn är den tydligen inte alls lika fräsch.).
Nåväl, det blir väl så ibland. Micke tog med mig en sväng ut för att åka bil samt titta på Southpark och det förvånade mig hur dagsljuset frätte mina stackars ögon. Nu får det tametusan bli skärpning!
Och man kan väl säga att just på grund av dessa innesittardagar har jag verkligen ingenting nytt eller spännande att berätta, annat än att jag dagligen ser ut som en nyvaken person som luktar rostat bröd och te.
(Zelda ocarina of time - Song of Storms)
http://www.youtube.com/watch?v=VdNoYbAp7i0
(Tetris)
http://www.youtube.com/watch?v=lXAh8WwrmOI
(Mega Man 5 - plantman)
http://www.youtube.com/watch?v=2isHPEkNWn4
(Mega Man 2)
Jag kan verkligen inte sluta lyssna och de lämnar heller inte mitt huvud. Någonting verkar ha slagit fruktansvärt fel.
Sakta men säkert känner jag att jag förvandlas till en enstöring. Jag har suttit inne alldeles för många dagar, lyssnades på ljudbok och ritandes iklädd min morgonrock (som var ren för 5 dagar sedan eller så, nu efter att ha somnat och vaknat i den i ett par dygn är den tydligen inte alls lika fräsch.).
Nåväl, det blir väl så ibland. Micke tog med mig en sväng ut för att åka bil samt titta på Southpark och det förvånade mig hur dagsljuset frätte mina stackars ögon. Nu får det tametusan bli skärpning!
Och man kan väl säga att just på grund av dessa innesittardagar har jag verkligen ingenting nytt eller spännande att berätta, annat än att jag dagligen ser ut som en nyvaken person som luktar rostat bröd och te.
måndag 17 september 2012
Mjäh.
Bloggskrivningen har skjutits på i och med en begynnande hopplöshetskänsla som försöker krypa in. En av den sorten som så gärna kommer med mörka nätter som spenderas med att titta på Icareklamer i telefonen tills man slocknar och som infinner sig de dagar man inte orkar klä på sig och gå ut.
tisdag 11 september 2012
Matrelation
Jag äter för mycket och mest hela tiden.
Det kombinerat med den lathet som ofta lägger sig över mig kommer någon dag orsaka fetma, det är jag inte ens osäker om. Just för tillfället kände jag mig lite nere och hamnade snorandes i fosterställning, kramandes en Tutti Frutti påse och plötsligt såg livet lite ljusare ut. (Tills påsen var tom)
Om du har någon plan på att ha kontakt med mig när jag är nyvaken så får du göra som min familj och pojkvänner har erfarat; Antingen ge mig mat eller så håller du dig undan. Jag har det sämsta humöret över huvud taget när väckarklockan ringer.
Till och med tanken på mat kan få mig glad. Och det mina vänner är först tragiskt.
måndag 10 september 2012
Meningslösa måndag.
Gårdagen var slö. En riktig söndag, med allt från bakishäng till en jobbig tvagning för att bli av med helgens orenheter.
Då kvällen närmade sig igår blev jag rastlös och fick upp min sovande pojkvän för att fara ut på äventyr! Så halvt ofrivilligt stapplade Simon trött med mig ut i en kall bil och körde till Ica för att köpa en påse lösviktsgodis. Jag fick dra ned min äventyrsanda från "Vi far ut och ser saker!" till "Okej hjärtat, vi kan väl ta en annan väg hem iallafall?"
Nåväl, man kan inte rucka på reglerna till en söndag.
Idag har jag vaknat efter 14timmars svettig sömn och med en förkylning av sitcom-värdighet. Ska nog ta tag i livet, knapra ett par värkisar och börja kolla bussar tillbaka till Boden där all min packning befinner sig.
Då kvällen närmade sig igår blev jag rastlös och fick upp min sovande pojkvän för att fara ut på äventyr! Så halvt ofrivilligt stapplade Simon trött med mig ut i en kall bil och körde till Ica för att köpa en påse lösviktsgodis. Jag fick dra ned min äventyrsanda från "Vi far ut och ser saker!" till "Okej hjärtat, vi kan väl ta en annan väg hem iallafall?"
Nåväl, man kan inte rucka på reglerna till en söndag.
Idag har jag vaknat efter 14timmars svettig sömn och med en förkylning av sitcom-värdighet. Ska nog ta tag i livet, knapra ett par värkisar och börja kolla bussar tillbaka till Boden där all min packning befinner sig.
torsdag 6 september 2012
Rödvin och smarta affärer
Dricker billigt rödvin med söt pojke i fiskarmössa till Bright Eyes - Lover I dont have to love. (
http://www.youtube.com/watch?v=1ZiK6VDqhQ4 )
Stämningen är mysig, trött och absolut trevlig. Med en sovande boston terrier i famnen och så mycket surr i kroppen kan det väl inte slå fel?
Pannan dekoreras av ett plåster då jag skallat en nyuppsatt hylla i min iver att packa väskan.
Dagen har varit fin, fick lifta med en bärningsbil från Jokkmokk och hamnade igen i Luleå, morgondagens planer är att åka cab-bubbla i Boden.
Däremot! Så hände någonting minst sagt oväntat idag, låt mig berätta;
Jag och Simons trevliga vän från Gävle står utanför Systembolaget och röker då en bil ställer sig i parkeringsfickan bredvid vår (ingenting oväntat än så länge.)
Dörren till den nyparkerade bilen öppnades och en man i 60-års åldern berättade för mig att jag har vackert hår. Det rödaste han någonsin sett.
Jag tackar och bockar, med gårdagens hemläxa i tanken, sedan sätter jag mig i bilen då jag hör gubben prata med min nyfunne, bekanta, Simons vän Gustav.
"Hur mycket ska du ha för den rödhåriga?"
"Va?"
"Hur mycket ska du ha för rödtotten? Jag antar att det är din flicka"
Ett halvnervöst skratt senare svarar Gustav "Neej, det är min kompis.. Här kommer han!"
Med en handvinkning åt Simons håll upprepar gubben frågan och jag skrattar med ansiktet tryckt mot hundens nacke.
"Hur mycket ska du ha för rödtotten?"
"Hur mycket är du villig att ge?"
"Ett par tusen åtminstone."
"Njae, hon är ganska billig i drift.."
Här stänger jag öronen och funderar på hur man borde hantera situationen. Ett par minuter senare kommer Simon tillbaka in i bilen, säger att han sålt mig och kör flinandes därifrån.
Jag är ställd. Borde jag vara smickrad eller skämmas?
Jag ber om ursäkt för möjliga stavfel. Vinet kryper åt huvudet. Nu; möjligtvis mer vin och bastubad.
Puss.
Stämningen är mysig, trött och absolut trevlig. Med en sovande boston terrier i famnen och så mycket surr i kroppen kan det väl inte slå fel?
Pannan dekoreras av ett plåster då jag skallat en nyuppsatt hylla i min iver att packa väskan.
Dagen har varit fin, fick lifta med en bärningsbil från Jokkmokk och hamnade igen i Luleå, morgondagens planer är att åka cab-bubbla i Boden.
Däremot! Så hände någonting minst sagt oväntat idag, låt mig berätta;
Jag och Simons trevliga vän från Gävle står utanför Systembolaget och röker då en bil ställer sig i parkeringsfickan bredvid vår (ingenting oväntat än så länge.)
Dörren till den nyparkerade bilen öppnades och en man i 60-års åldern berättade för mig att jag har vackert hår. Det rödaste han någonsin sett.
Jag tackar och bockar, med gårdagens hemläxa i tanken, sedan sätter jag mig i bilen då jag hör gubben prata med min nyfunne, bekanta, Simons vän Gustav.
"Hur mycket ska du ha för den rödhåriga?"
"Va?"
"Hur mycket ska du ha för rödtotten? Jag antar att det är din flicka"
Ett halvnervöst skratt senare svarar Gustav "Neej, det är min kompis.. Här kommer han!"
Med en handvinkning åt Simons håll upprepar gubben frågan och jag skrattar med ansiktet tryckt mot hundens nacke.
"Hur mycket ska du ha för rödtotten?"
"Hur mycket är du villig att ge?"
"Ett par tusen åtminstone."
"Njae, hon är ganska billig i drift.."
Här stänger jag öronen och funderar på hur man borde hantera situationen. Ett par minuter senare kommer Simon tillbaka in i bilen, säger att han sålt mig och kör flinandes därifrån.
Jag är ställd. Borde jag vara smickrad eller skämmas?
Jag ber om ursäkt för möjliga stavfel. Vinet kryper åt huvudet. Nu; möjligtvis mer vin och bastubad.
Puss.
onsdag 5 september 2012
Mind over body
Jag gjorde just ett försök att duscha bort förkylningen. I en evihet stod jag under brännhett rinnande vatten och försökte föreställa mig hur alla baciller rann ned i avloppet. Till ingen nytta.
Jag kom inte ut ur duschen som den nya människan jag hoppades på, snarare lite tröttare, lite renare och lite blötare samma förkylda Sofi.
Tydligen så fungerar inte mind-over-body-konceptet i alla lägen.
Jag var till sjukan idag för att ordna fram lite p-piller av min väldigt intensiva, vänligsinnade gynekolog. I väntrummet satt det en liten tant så jag nickade vänligt innan jag slog mig ned i en sjukhus-fotölj och började bläddra i en färgglad gratistidning.
Efter ett par minuter frågar tanten om jag drabbats av en förkylning, jag hummar glatt någonting om att det gör vi väl alla nu som då och att det tydligen var min tur nu. Det följs av en nick och någon minuts tystnad.
"Har du provat Kan Jang?" Hojtade tanten till, nästan ropandes, tydligen besvärad av tystnaden.
"Ursäkta?"
"Kan Jang! Mot förkylningsbesvär. En vecka så är du frisk!" Hon artikulerade noga och mässandet följdes av en så glad min att jag nästan började kika över axeln efter reklamfilmskameror.
Till min förvåning kände jag mig besvärad av den vänliga damen. Hon ville ingenting annat än att kallprata någon minut i detta tråkiga väntrum, vilket vi givetvis gjorde efter den här inledningen.
Är jag så svensk, kall och lagom att jag verkligen hellre väljer en annan bänk än att sitta bredvid någon? Att min personliga space ska vara en obrytbar mur för främlingar? Nej vet du vad Sofi Älmeros nu får du skärpa dig. Du är inte den som är dömande! Dessutom visade det sig ju vara en fin tant som på äldre dagar fått sluta fjällvandra och som jobbat i det sjukhus du nu satt.
Lär dig av tanten, ut i världen och kallprata (varmprata) dig omkring. Och där med basta.
Jag kom inte ut ur duschen som den nya människan jag hoppades på, snarare lite tröttare, lite renare och lite blötare samma förkylda Sofi.
Tydligen så fungerar inte mind-over-body-konceptet i alla lägen.
Jag var till sjukan idag för att ordna fram lite p-piller av min väldigt intensiva, vänligsinnade gynekolog. I väntrummet satt det en liten tant så jag nickade vänligt innan jag slog mig ned i en sjukhus-fotölj och började bläddra i en färgglad gratistidning.
Efter ett par minuter frågar tanten om jag drabbats av en förkylning, jag hummar glatt någonting om att det gör vi väl alla nu som då och att det tydligen var min tur nu. Det följs av en nick och någon minuts tystnad.
"Har du provat Kan Jang?" Hojtade tanten till, nästan ropandes, tydligen besvärad av tystnaden.
"Ursäkta?"
"Kan Jang! Mot förkylningsbesvär. En vecka så är du frisk!" Hon artikulerade noga och mässandet följdes av en så glad min att jag nästan började kika över axeln efter reklamfilmskameror.
Till min förvåning kände jag mig besvärad av den vänliga damen. Hon ville ingenting annat än att kallprata någon minut i detta tråkiga väntrum, vilket vi givetvis gjorde efter den här inledningen.
Är jag så svensk, kall och lagom att jag verkligen hellre väljer en annan bänk än att sitta bredvid någon? Att min personliga space ska vara en obrytbar mur för främlingar? Nej vet du vad Sofi Älmeros nu får du skärpa dig. Du är inte den som är dömande! Dessutom visade det sig ju vara en fin tant som på äldre dagar fått sluta fjällvandra och som jobbat i det sjukhus du nu satt.
Lär dig av tanten, ut i världen och kallprata (varmprata) dig omkring. Och där med basta.
tisdag 4 september 2012
Spädbarnsskämt
Jag har sjuka vänner.
Inte sjuka som i förkylda. Eller ja.. Det kanske de flesta är just nu, men det är inte alls det som är poängen.
Poängen är att dom har en vriden sorts humor och det smittar av sig. Det här kan göra att jag gör mig obekväm i diverse sociala situationer just på grund av att jag har blivit för van vid deras sällskap. Låter det invecklat? Det är det inte.
Härom veckan när jag var ute och gick med min vän Simon, numera pojkvän Simon, som inte hör till den sjuka sidan av mina vänner råkade jag dra ett skämt som först förfärat mig sedan bara facinerat mig pga den totala brist på gränser.
"Vad är svart, bubblar och knackar på en liten dörr? Ett spädbarn i en micro."
Då Simon stannade och tittade på mig med ett skratt fastnat i halsen insåg jag vad jag hade sagt och svor tyst över Mickes fruktansvärda humor. (Nåväl, Simon är ju faktiskt pojkvän nu så särskilt mycket kan jag inte ha skrämt honom.)
Nina däremot stirrade först på mig med ett förbjudet fniss och kröp sedan ihop och viskade att hon också hade ett osmakligt skämt på lager.
"Hur många spädbarn krävs det för att måla en vägg? Det beror på hur hårt man kastar."
Jag skrattade högt.
Det är väl klart att jag inte på riktigt vill gå runt och ha ihjäl ungar. Det hade inte varit roligt om det hände på riktigt. Det är bara någonting med den osmakliga chock-humorn som tilltalar mig.
Jag är snarare den jobbiga bruden som sitter på bussen och gnyr "Titta en beeeebis. Vad fint." medans jag rycker min medpassagerare i ärmen.
Inte sjuka som i förkylda. Eller ja.. Det kanske de flesta är just nu, men det är inte alls det som är poängen.
Poängen är att dom har en vriden sorts humor och det smittar av sig. Det här kan göra att jag gör mig obekväm i diverse sociala situationer just på grund av att jag har blivit för van vid deras sällskap. Låter det invecklat? Det är det inte.
Härom veckan när jag var ute och gick med min vän Simon, numera pojkvän Simon, som inte hör till den sjuka sidan av mina vänner råkade jag dra ett skämt som först förfärat mig sedan bara facinerat mig pga den totala brist på gränser.
"Vad är svart, bubblar och knackar på en liten dörr? Ett spädbarn i en micro."
Då Simon stannade och tittade på mig med ett skratt fastnat i halsen insåg jag vad jag hade sagt och svor tyst över Mickes fruktansvärda humor. (Nåväl, Simon är ju faktiskt pojkvän nu så särskilt mycket kan jag inte ha skrämt honom.)
Nina däremot stirrade först på mig med ett förbjudet fniss och kröp sedan ihop och viskade att hon också hade ett osmakligt skämt på lager.
"Hur många spädbarn krävs det för att måla en vägg? Det beror på hur hårt man kastar."
Jag skrattade högt.
Det är väl klart att jag inte på riktigt vill gå runt och ha ihjäl ungar. Det hade inte varit roligt om det hände på riktigt. Det är bara någonting med den osmakliga chock-humorn som tilltalar mig.
Jag är snarare den jobbiga bruden som sitter på bussen och gnyr "Titta en beeeebis. Vad fint." medans jag rycker min medpassagerare i ärmen.
Förkylningsmys
Höstregn över Jokkmokk idag. Vilket är helt okej så länge jag slipper gå ut så att min röda toning regnar av.
Det hade kunnat vara snopet.
För tillfället njuter jag däremot av en kopp (skål) citronte och stickar. Vilket kan låta idylliskt men som förstörs lite av förkylningen som byggt ett läger i min kropp. Med slemmig hals och snor i både hjärna och näsa kommer jag därför fram till att regn är ett helt okej väder för dagens bravader.
Skriver möjligtvis mer senare och gör väl som man ska och slänger till en ego-cam-bild.
Det hade kunnat vara snopet.
För tillfället njuter jag däremot av en kopp (skål) citronte och stickar. Vilket kan låta idylliskt men som förstörs lite av förkylningen som byggt ett läger i min kropp. Med slemmig hals och snor i både hjärna och näsa kommer jag därför fram till att regn är ett helt okej väder för dagens bravader.
Skriver möjligtvis mer senare och gör väl som man ska och slänger till en ego-cam-bild.
måndag 3 september 2012
Ute på vägarna!
Busschaffören har börjat känna igen mig på Jokkmokk/Boden/Luleå bussen. Idag tittade han på mig med en suck och sa "Jaha. Du igen. Bussen är full, du får kliva av" Förvirrad slängde jag en blick in i bussen där endast jag, chaffören och en man som snarkade högt befann oss.
"Inte vara sån nu!" Svarade jag skämtsamt och hoppades att min nervositet inte skulle lysa igenom, jag är nämligen fortfarande aningen obekväm med kollektivtrafik i sann bybo-anda.
"Du får inte åka med, du är så jävla besvärlig!"Sa han och skrattade högt med handen tryggt vilande på busschafförsmagen som guppade under skjortan. "Kan du aldrig bestämma dig? Visst vare 19 du va? Och Jokkmokk?"
Jag höll med om dessa korrekta påståenden och betraktade min glada busschafförs gula naglar knappra in hemliga busschafförsgrejer på den lilla skärmen.
Dock så fungerade inte betalingen som den skulle, så apparaten som tog mitt kort ville inte acceptera mina pengar. (Eller så gjorde den det, men herr chafför sa att jag fick göra om det. Kanske var jag tvungen betala för min besvärlighet och de pistagenötsskalen som jag alltid lämnar efter mig)I vilket fall så vinkade han grymtande in mig, trots att jag hjälpsamt sa att jag kunde betala kontant om det så var.
Däremot om min nya plan att snart vara ute på vägarna själv fungerar så får jag snart lämna min nyfunna, glada vän med långa gula naglar. Jag övningskörde nämligen idag.Och det var precis så hemskt som man kan tänka sig. Mamma satt och var uppmuntrande i ängslig ton medans jag fick köra 10 varv runt kvarteret, fruktansvärt skakis. Men de goda nyheterna är väl att båda jag och bilen är hela. Hur det gick med mors nerver kan väl diskuteras.
"Inte vara sån nu!" Svarade jag skämtsamt och hoppades att min nervositet inte skulle lysa igenom, jag är nämligen fortfarande aningen obekväm med kollektivtrafik i sann bybo-anda.
"Du får inte åka med, du är så jävla besvärlig!"Sa han och skrattade högt med handen tryggt vilande på busschafförsmagen som guppade under skjortan. "Kan du aldrig bestämma dig? Visst vare 19 du va? Och Jokkmokk?"
Jag höll med om dessa korrekta påståenden och betraktade min glada busschafförs gula naglar knappra in hemliga busschafförsgrejer på den lilla skärmen.
Dock så fungerade inte betalingen som den skulle, så apparaten som tog mitt kort ville inte acceptera mina pengar. (Eller så gjorde den det, men herr chafför sa att jag fick göra om det. Kanske var jag tvungen betala för min besvärlighet och de pistagenötsskalen som jag alltid lämnar efter mig)I vilket fall så vinkade han grymtande in mig, trots att jag hjälpsamt sa att jag kunde betala kontant om det så var.
Däremot om min nya plan att snart vara ute på vägarna själv fungerar så får jag snart lämna min nyfunna, glada vän med långa gula naglar. Jag övningskörde nämligen idag.Och det var precis så hemskt som man kan tänka sig. Mamma satt och var uppmuntrande i ängslig ton medans jag fick köra 10 varv runt kvarteret, fruktansvärt skakis. Men de goda nyheterna är väl att båda jag och bilen är hela. Hur det gick med mors nerver kan väl diskuteras.
onsdag 29 augusti 2012
Duktiga, duktiga jag.
(Detta är ett resultat av rastlösa ungdomar, för mycket tid och en kamera. Bilden är tagen av en av mina bästa vänner, världens punkigaste bullmamma Skrället.
På bild är då Oliver och jag. Hur frivillig Oliver nu var till sminkningen tåls att diskuteras, men kul hade vi.
Även om nu mammas min då vi plockade med hennes tvrumsbord samt en del av hennes porslin inte var den allra nöjdaste.)
I vilket fall. Livet. Banken ropar lite på mig, jag måste dit och fixa Visa-kort. Nu har jag gått med ungdomskort i två extra år bara p.g.a. min rädsla för dessa stenklädda golv och strikta bankmänniskor.
Däremot var vi duktiga nog att sitta igenom en handledarkurs igår kväll! Jag och min sömniga far. Det var tre timmar av oändligt upprepande av självklarheter, men måste man så måste man. Det var med träsmak och högt buret huvud man trampade ut ur den dammiga källarlokalen med gulmålade väggar.
Fast nu får man väl mantra på något trevligt och lyfta fötterna mot byn och banken..
http://www.youtube.com/watch?v=S02bqXuntE0&feature=fvwrel
tisdag 28 augusti 2012
Höstoväder och skånska planer.
Jag blir så tantig så fort hösten knackar på.
Med en stickning eller ett broderi i famnen sitter jag och surar vid tv:n med en pissljummen kopp kaffe i handen. Det är dock inte fallet nu. Körkortspluggandet petar mig på axeln och arbetslösheten stampar lite otåligt med klackförsedda skor i golvet, skolorna har ju börjat för alla andra. Nu är det inte tillåtet att driva längre!
Efter ett besök hos Nina ser dock hösten lite ljusare ut. Hon längtar bara till vintern. Till -30 och glittrande, svart himmel och till kyla som lika gärna kan äta ansiktet av en.
Jag längtar inte.
Då uppskattar jag nog hellre höstmörkret. Regnet, tillfället för att tända ljus och dricka te, anledning att använda stickade mössor och tjocksockar. Mysigt.
Planen lyder som följer; Jag tänkte ta mitt pick och pack och hitta jobb i Boden. Flytta ihop med den skånsktalande, glada, fräkniga tösen och då ALLTID ha någon att dricka te med. Vi får väl se hur det går med det!
Nu har jag säkert redan jinx-at det.
Med en stickning eller ett broderi i famnen sitter jag och surar vid tv:n med en pissljummen kopp kaffe i handen. Det är dock inte fallet nu. Körkortspluggandet petar mig på axeln och arbetslösheten stampar lite otåligt med klackförsedda skor i golvet, skolorna har ju börjat för alla andra. Nu är det inte tillåtet att driva längre!
Efter ett besök hos Nina ser dock hösten lite ljusare ut. Hon längtar bara till vintern. Till -30 och glittrande, svart himmel och till kyla som lika gärna kan äta ansiktet av en.
Jag längtar inte.
Då uppskattar jag nog hellre höstmörkret. Regnet, tillfället för att tända ljus och dricka te, anledning att använda stickade mössor och tjocksockar. Mysigt.
Planen lyder som följer; Jag tänkte ta mitt pick och pack och hitta jobb i Boden. Flytta ihop med den skånsktalande, glada, fräkniga tösen och då ALLTID ha någon att dricka te med. Vi får väl se hur det går med det!
Nu har jag säkert redan jinx-at det.
måndag 27 augusti 2012
Glittrande gubbar och bortblåst marknad
En äldre man gick förbi oss häromdagen, klädd i något glansigt turkos tyg och en rosa mössa. Jag puttade i min vän och pekade (diskret, det är tydligen fult att peka). "Vad fin han är!"
Med en suck sneglade Micke "M. Visst."
"Men titta på honom!" Envisades jag.
"Att han klär sig sådär tyder på total sinnesförvirring, han är säkert alzheimers och redan skitit ned sig."
"Han glittrar i solen, då får han ha skitit ned sig hur mycket han vill."
Jag fick bara en trött blick till svar.
*
Marknaden låg hotande över byn i flera veckor, sedan kom och gick den. Snurrig, bakis och lycklig ramlade man ut på andra sidan. Alla hade överlevt så gott som med något skrapsår och ångesten hade inte rusat ikapp.
Så jag är nöjd.
Med en suck sneglade Micke "M. Visst."
"Men titta på honom!" Envisades jag.
"Att han klär sig sådär tyder på total sinnesförvirring, han är säkert alzheimers och redan skitit ned sig."
"Han glittrar i solen, då får han ha skitit ned sig hur mycket han vill."
Jag fick bara en trött blick till svar.
*
Marknaden låg hotande över byn i flera veckor, sedan kom och gick den. Snurrig, bakis och lycklig ramlade man ut på andra sidan. Alla hade överlevt så gott som med något skrapsår och ångesten hade inte rusat ikapp.
Så jag är nöjd.
onsdag 22 augusti 2012
Tandläkarbesök
Jag har ett erkännande; Jag är rädd. Rädd för mörker, rädd för tandläkare, rädd för sjukhus. Jag kan inte köpa byxor i affär och jag avskyr att gå in på banken.
Alltså har den senaste tiden varit ett enda kämpade mot dessa irationella känslor.
Hemma hos Simon, där jag har varit och hälsat på, finns det en energisnål lampa inne på toaletten. Det här innebär att varje gång jag stänger dörren och trycker på lysknappen får jag stå där i ca 5 sekunder i beckmörker. Medveten om att det inte är värt att öppna dörren igen, eftersom att på den tiden så hinner lampan börja lysa.
Det är alltid fem 5 sekunder av fasa, fader vår och hopknipta tår.
Sedan var jag även hos tandläkaren idag. Med sönderfrätta nerver gick jag, steppandes, över de blå plastgolvet. Jag visste att de skulle sticka i mina tänder med en krokig nål, skälla på mig över rökning och bristande tandhygien och sedan tvinga mig att bita ihop tänderna på en enorm röntgenplastplatta som skulle orsaka enorma smärtor i gommen.
Fantiserande om hur ett tiotal fingrar skulle stickas in i min mun medans tandläkare utan munskydd skulle fråga hur sommaren har varit och om jag har hittat arbete efter skolan, medans allt jag skulle kunna svara hade varit "Hlgrffff" Eller något i den stilenJag kände även hur det ilade ända bak till öronen då den framfantiserade borren skulle, tjutandes, borra hål genom mina tänder ända ned till tandroten.
Därför blev jag positivt överaskad av en trevlig dam med munskydd som efter en titt, lite skrapande, ett konstaterande om att tre visdomständer var på väg upp bara sa "Snygga tänder, fortsätt ta hand om dem" och skickade iväg mig.
Världen ser mycket ljusare ut då man har överlevt ett tandläkarbesök.
Alltså har den senaste tiden varit ett enda kämpade mot dessa irationella känslor.
Hemma hos Simon, där jag har varit och hälsat på, finns det en energisnål lampa inne på toaletten. Det här innebär att varje gång jag stänger dörren och trycker på lysknappen får jag stå där i ca 5 sekunder i beckmörker. Medveten om att det inte är värt att öppna dörren igen, eftersom att på den tiden så hinner lampan börja lysa.
Det är alltid fem 5 sekunder av fasa, fader vår och hopknipta tår.
Sedan var jag även hos tandläkaren idag. Med sönderfrätta nerver gick jag, steppandes, över de blå plastgolvet. Jag visste att de skulle sticka i mina tänder med en krokig nål, skälla på mig över rökning och bristande tandhygien och sedan tvinga mig att bita ihop tänderna på en enorm röntgenplastplatta som skulle orsaka enorma smärtor i gommen.
Fantiserande om hur ett tiotal fingrar skulle stickas in i min mun medans tandläkare utan munskydd skulle fråga hur sommaren har varit och om jag har hittat arbete efter skolan, medans allt jag skulle kunna svara hade varit "Hlgrffff" Eller något i den stilenJag kände även hur det ilade ända bak till öronen då den framfantiserade borren skulle, tjutandes, borra hål genom mina tänder ända ned till tandroten.
Därför blev jag positivt överaskad av en trevlig dam med munskydd som efter en titt, lite skrapande, ett konstaterande om att tre visdomständer var på väg upp bara sa "Snygga tänder, fortsätt ta hand om dem" och skickade iväg mig.
Världen ser mycket ljusare ut då man har överlevt ett tandläkarbesök.
tisdag 21 augusti 2012
Bärplockning
Jag har varit ut i bärskogen med min mor. Hon kastade åt mig en optimist-hink och en bärplockare märkt "Tessans racer" sedan meddelande hon mig att det var blåbär vi var på jakt efter.
Lite tröstad av att Therese också fått springa i de djupa skogarna snubblade jag mig fram med ett par stackars bär rullande i botten av min hink. Sen, som man gör när den enda personen som finns att prata med är på skrikavstånd, började jag fundera.
Om hur farmor brukade ta oss med ut att leta efter Hjortron. Vi fick aldrig säga vars vi varit, för bär- och fiskemarker är tydligen hemligt, vilket nu kanske är lite konstigt eftersom att vi aldrig hittade några bär och fick vi fisk så var det en liten sprattlande sate.
Min farmor är så vis. Hon har lärt mig saker som att kråkbär inte alls är gott att äta, att det är livsfarligt att fara ut med skoter om man har blöta fötter och hur man kan skrämma bort björnar genom att visa stjärten för dem.
Det sista är nu lite tvivelaktigt, men hon intygar att det var precis så en av hennes sytrar gjorde för att komma förbi en björn "uppåt stormyren".
Jag kanske bode hälsa på henne. Men när jag gör det får jag skäll för att jag inte hälsat på henne på länge. Men jag är fruktansvärt dålig på påhälsningar.
Kanske är det för att hon bara värmer mat åt mig sedan går och sätter sig för att skrika åt tv:n.
Lite tröstad av att Therese också fått springa i de djupa skogarna snubblade jag mig fram med ett par stackars bär rullande i botten av min hink. Sen, som man gör när den enda personen som finns att prata med är på skrikavstånd, började jag fundera.
Om hur farmor brukade ta oss med ut att leta efter Hjortron. Vi fick aldrig säga vars vi varit, för bär- och fiskemarker är tydligen hemligt, vilket nu kanske är lite konstigt eftersom att vi aldrig hittade några bär och fick vi fisk så var det en liten sprattlande sate.
Min farmor är så vis. Hon har lärt mig saker som att kråkbär inte alls är gott att äta, att det är livsfarligt att fara ut med skoter om man har blöta fötter och hur man kan skrämma bort björnar genom att visa stjärten för dem.
Det sista är nu lite tvivelaktigt, men hon intygar att det var precis så en av hennes sytrar gjorde för att komma förbi en björn "uppåt stormyren".
Jag kanske bode hälsa på henne. Men när jag gör det får jag skäll för att jag inte hälsat på henne på länge. Men jag är fruktansvärt dålig på påhälsningar.
Kanske är det för att hon bara värmer mat åt mig sedan går och sätter sig för att skrika åt tv:n.
måndag 20 augusti 2012
-
Först nu upptäcker man hur otroligt handikappande det kan vara att vara utan mobiltelefon, de första dagarna var det frid och fröjd men nu när hemmaresan andas mig i nacken står jag handfallen.
Mamma kommer garanterat vänta i hallen med brödkaveln i handen och fråga vars jag varit.
Dagen har bestått av plocka ihop min utspridda resväska - det är rent otroligt vad man hinner slänga runt grejer på bara ett par dagar. Det blir väl så när packingen, pinsamt nog, består av ett ihoprafs av garderoben och uppackningen består av att vända upp och ned på väskan över första bästa golv.
Mamma kommer garanterat vänta i hallen med brödkaveln i handen och fråga vars jag varit.
Dagen har bestått av plocka ihop min utspridda resväska - det är rent otroligt vad man hinner slänga runt grejer på bara ett par dagar. Det blir väl så när packingen, pinsamt nog, består av ett ihoprafs av garderoben och uppackningen består av att vända upp och ned på väskan över första bästa golv.
söndag 19 augusti 2012
Snus-rage
Jag förstår inte.
Kära snusare; Sluta. Bänkar, bord, stolar, fönsterbrädor, sängbord, hyllor. Alla dessa ställen är det någon disträ person som diskret pillrar ut prillan. Värst är storasyster som ser lurig ut och räcker fram en knyten näve med ett "här" och dumpar antingen snus eller tuggummin i min förväntansfulla hand. Elakt Therese.
Satt uppkrupen i soffan igår och försökte plugga körkort, medans Simon satt bredvid och sysslade med någon avancerad matte som bara såg ut som krumelurer och halva alfabetet. Efter ett tag lägger han armen om mig och klappar hunden som ligger i hans knä.
Och med värme kallar han mig "Sessan". Glad över det jag antar är en komplimang kryper jag lite närmare när han harklar till "Jag menar ju Fiona.." Tack. Tack som fan.
Kära snusare; Sluta. Bänkar, bord, stolar, fönsterbrädor, sängbord, hyllor. Alla dessa ställen är det någon disträ person som diskret pillrar ut prillan. Värst är storasyster som ser lurig ut och räcker fram en knyten näve med ett "här" och dumpar antingen snus eller tuggummin i min förväntansfulla hand. Elakt Therese.
Satt uppkrupen i soffan igår och försökte plugga körkort, medans Simon satt bredvid och sysslade med någon avancerad matte som bara såg ut som krumelurer och halva alfabetet. Efter ett tag lägger han armen om mig och klappar hunden som ligger i hans knä.
Och med värme kallar han mig "Sessan". Glad över det jag antar är en komplimang kryper jag lite närmare när han harklar till "Jag menar ju Fiona.." Tack. Tack som fan.
lördag 18 augusti 2012
Svettig knäckebrödsattack.
Jaha. Nu sitter man här i Luleå efter två dagar i fantastiska Boden där inte bara vindrickande har skett utan även sönderslagna knän, blomsterplockning och spökjakt.
Jag tycker ofta att jag finner mig själv såhär; Svettig, nyvaken, osminkad och med bristande livslust. Men! Varje dag lär man sig någonting nytt. Idag lärde jag mig t.ex att jag inte alls kan äta hårdbröd. Jag satt på balkongen i godan ro med ett juice glas och en knäckebrödmacka när Simon, efter att ha plockat smulor efter mig, utbrister "Hur ÄTER du egentligen? Du har ju fan mer macka på morgonrocken än i munnen."
Med vad jag tror är en sur blick frustar jag så smulorna flyger. Simon är inte nöjd.
Titta här bara säger han och tar juiceglaset ut handen på mig "Såhär ser det ut när ett barn äter". Så jag sneglar lite på det halva brödet som flyter omkring i smulform i mitt glas. "Du äter inte ens. Du attackerar. Knäckebrödsattack."
Med ett litet svidande sting av oro flyger en tanke åt hur det ska gå på kräftskivan ikväll om jag inte ens kan äta en macka lagomt glamoröst.
Jag tycker ofta att jag finner mig själv såhär; Svettig, nyvaken, osminkad och med bristande livslust. Men! Varje dag lär man sig någonting nytt. Idag lärde jag mig t.ex att jag inte alls kan äta hårdbröd. Jag satt på balkongen i godan ro med ett juice glas och en knäckebrödmacka när Simon, efter att ha plockat smulor efter mig, utbrister "Hur ÄTER du egentligen? Du har ju fan mer macka på morgonrocken än i munnen."
Med vad jag tror är en sur blick frustar jag så smulorna flyger. Simon är inte nöjd.
Titta här bara säger han och tar juiceglaset ut handen på mig "Såhär ser det ut när ett barn äter". Så jag sneglar lite på det halva brödet som flyter omkring i smulform i mitt glas. "Du äter inte ens. Du attackerar. Knäckebrödsattack."
Med ett litet svidande sting av oro flyger en tanke åt hur det ska gå på kräftskivan ikväll om jag inte ens kan äta en macka lagomt glamoröst.
onsdag 15 augusti 2012
Farmödrar och matfilosoferande.
Vänner är överskattat.
Inte vänskapen i sig, men människorna bakom. En tillfällig bekantskap kan gräva nästan lika djupa spår som någon man känt sen urminnes tider. Vill du vara min vän, så var min vän. Med vän räknar jag självfallet mer än en artig nick och ett svalt leende då man går förbi varandra. Lite mer än en gemensam facebook-kontakt. Men nu spårar jag av ämnet.
Jag ser på vänner lite som mat. Allting har ett bäst före datum, men när det är beror på vad för mat du är.
Skrället till exempel är lite som hårdbröd. Ibland lite vardagligt, torrt om det är allt man äter. MEN mättande och håller länge. En tillfällig vän är oftast som dessert, ser gott ut möjligtvis, men äter man för mycket så blir man snabbt illamående och ångrar sig.
Sen är all vänskap som mjölk. Mjölk kommer i sinom tid att surna och vem vill sitta och krama en surnad tetra Norrmejeriets?
Sen finns det ju dom vänner som i början ser lite läskiga ut, men som egentligen är bra för dig. Avokado typ.
Jag är inte längre säker på att mina djuplodande tankar beror på nyligen sviken vänskap eller om jag är hungrig.
*
Min farmor är rolig, hon har alltid någonting att berätta från det att hon jobbade på mentalsjukhus eller drev hotell. Hon är oftast arg när hon spelar kort och hon pratar med tv:n. Jag antar att det är så man blir när man är gammal.
Under dagens besök sade hon till mig med en viss stolthet i rösten "Jag har fyra flaskor ketchup. Den sorten med svartpeppar i."
"Jaha" svarade jag.
"Ta en om du vill"
Här svarade jag att det inte var någon fara, jag hade ju vanlig ketchup hemma. Och svartpeppar.
"Alexander har köpt med sig den från Piteå, det finns inte att köpa i Jokkmokk." Envisades hon.
Efter att jag förklarat att jag inte var det minsta intresserad av att bära med mig varken svartpepparketchup eller en handväska hon hittat i nån garderob blev hon lite putt. "Ni äter i vilket fall upp fläsket i pannan, annars får ni inte gå härifrån."
"Vi springer fortare än dig" Muttrade pappa och sen gick vi. Jag tyckte kanske det var lite elakt, farmor stapplar ju med rulator.
Inte vänskapen i sig, men människorna bakom. En tillfällig bekantskap kan gräva nästan lika djupa spår som någon man känt sen urminnes tider. Vill du vara min vän, så var min vän. Med vän räknar jag självfallet mer än en artig nick och ett svalt leende då man går förbi varandra. Lite mer än en gemensam facebook-kontakt. Men nu spårar jag av ämnet.
Jag ser på vänner lite som mat. Allting har ett bäst före datum, men när det är beror på vad för mat du är.
Skrället till exempel är lite som hårdbröd. Ibland lite vardagligt, torrt om det är allt man äter. MEN mättande och håller länge. En tillfällig vän är oftast som dessert, ser gott ut möjligtvis, men äter man för mycket så blir man snabbt illamående och ångrar sig.
Sen är all vänskap som mjölk. Mjölk kommer i sinom tid att surna och vem vill sitta och krama en surnad tetra Norrmejeriets?
Sen finns det ju dom vänner som i början ser lite läskiga ut, men som egentligen är bra för dig. Avokado typ.
Jag är inte längre säker på att mina djuplodande tankar beror på nyligen sviken vänskap eller om jag är hungrig.
*
Min farmor är rolig, hon har alltid någonting att berätta från det att hon jobbade på mentalsjukhus eller drev hotell. Hon är oftast arg när hon spelar kort och hon pratar med tv:n. Jag antar att det är så man blir när man är gammal.
Under dagens besök sade hon till mig med en viss stolthet i rösten "Jag har fyra flaskor ketchup. Den sorten med svartpeppar i."
"Jaha" svarade jag.
"Ta en om du vill"
Här svarade jag att det inte var någon fara, jag hade ju vanlig ketchup hemma. Och svartpeppar.
"Alexander har köpt med sig den från Piteå, det finns inte att köpa i Jokkmokk." Envisades hon.
Efter att jag förklarat att jag inte var det minsta intresserad av att bära med mig varken svartpepparketchup eller en handväska hon hittat i nån garderob blev hon lite putt. "Ni äter i vilket fall upp fläsket i pannan, annars får ni inte gå härifrån."
"Vi springer fortare än dig" Muttrade pappa och sen gick vi. Jag tyckte kanske det var lite elakt, farmor stapplar ju med rulator.
Skattjakt och nybakat bröd
So burn all your bridges
Leave your whole life behind
You can do what you want to do
'Cause your strong in your mind
And anywhere you might wander
You could make that your home
And as long as you got love in your heart
You'll never be alone
(http://www.youtube.com/watch?v=24RvJAdI0Vo)
Till Mansons ljuva stämma den här morgonen (Charles alltså, inte Marilyns) påbörjar jag dagen. Resväskan stod på givakt vid sängkanten, fullproppad med genomtänkta saker som extra trosor, körkortsboken och linsvätska. Ni vet. Bra att ha grejer när man reser bort!
När klockan slog sju slog sju rullade jag målmedvetet ur sängen och kröp efter mina kläder. Vid topphumör dubbelkollar jag allt och upptäcker att min plånbok saknas.
Därav att jag sitter uppe den här morgonen, med alla sura tankar som tänkas kan, fortfarande i Jokkmokk.
Ska det nu vara så svårt för en slarvmaja att ta sig iväg någonstans? Så länge du bara har ansvaret över dig själv ropar ett litet samvete, någonstans långt innifrån. 'Det är nu sant' tänker jag och tar en till tugga av det nybakade brödet som precis fraktades hem. Ska du verkligen äta det där? Fortsätter samvetet oja sig och jag bestlutar mig för att sluta lyssna.
Hittar jag ingen som kan älskar mig trots min ölfeta och mina ofta orakade ben, ja då får det fan vara. Hur viktigt är det där egentligen? Ja inte då lika viktigt som min bortsprugna plånbok.
Nu; Vända upp och ned på huset i jakt på mina rikedomar.
Leave your whole life behind
You can do what you want to do
'Cause your strong in your mind
And anywhere you might wander
You could make that your home
And as long as you got love in your heart
You'll never be alone
(http://www.youtube.com/watch?v=24RvJAdI0Vo)
Till Mansons ljuva stämma den här morgonen (Charles alltså, inte Marilyns) påbörjar jag dagen. Resväskan stod på givakt vid sängkanten, fullproppad med genomtänkta saker som extra trosor, körkortsboken och linsvätska. Ni vet. Bra att ha grejer när man reser bort!
När klockan slog sju slog sju rullade jag målmedvetet ur sängen och kröp efter mina kläder. Vid topphumör dubbelkollar jag allt och upptäcker att min plånbok saknas.
Därav att jag sitter uppe den här morgonen, med alla sura tankar som tänkas kan, fortfarande i Jokkmokk.
Ska det nu vara så svårt för en slarvmaja att ta sig iväg någonstans? Så länge du bara har ansvaret över dig själv ropar ett litet samvete, någonstans långt innifrån. 'Det är nu sant' tänker jag och tar en till tugga av det nybakade brödet som precis fraktades hem. Ska du verkligen äta det där? Fortsätter samvetet oja sig och jag bestlutar mig för att sluta lyssna.
Hittar jag ingen som kan älskar mig trots min ölfeta och mina ofta orakade ben, ja då får det fan vara. Hur viktigt är det där egentligen? Ja inte då lika viktigt som min bortsprugna plånbok.
Nu; Vända upp och ned på huset i jakt på mina rikedomar.
tisdag 14 augusti 2012
Låtsassommar
Ute är det höst. Eller ja, JAG vet om att det är höst. Solen värmer bara och träden håller sig gröna för att lura oss - Snart ramlar snön ner och alla skoterentusiaster kan skratta sig lyckliga.
Hos mig är det inte höst. Hos mig är det fortfarande sommarlov (Arbetslöshet kanske jag borde kalla det) Men så länge jag har kvar pengar sen förra lönen och är vid någorlunda gott mod så kommer jag säga att jag har sommarlov.
Stående vid ett av de största vägskälen i mitt liv så väljer jag att salongsberusad skratta mig igenom dagarna. Om nu detta är ett hälsosamt levnadssätt tåls väl att diskuteras, men jag trivs. För stunden.
Som den moralmorsa som jag ibland förvandlas till ägnade jag gårdagen åt att läxa upp en vän.
"Be inte om ursäkt! Så länge du inte har gjort något fel. Lev som du vill leva och så länge du inte är respektlös mot andra har du ingenting att be om ursäkt för. Gör som du själv vill, för det är du som styr över ditt liv"
Klyscha? Lite. Högtravande? Garanterat. Men meningen var god. Även om jag nu själv inte följer det så hörde jag att mina ord var välmenande.
Fast lättare sagt än gjort kom jag fram till sen när mor borrade in ögonen i mig då jag tände en cigg
"Hade inte du slutat?"
"Jo, sju gånger. Förlåt"
Hos mig är det inte höst. Hos mig är det fortfarande sommarlov (Arbetslöshet kanske jag borde kalla det) Men så länge jag har kvar pengar sen förra lönen och är vid någorlunda gott mod så kommer jag säga att jag har sommarlov.
Stående vid ett av de största vägskälen i mitt liv så väljer jag att salongsberusad skratta mig igenom dagarna. Om nu detta är ett hälsosamt levnadssätt tåls väl att diskuteras, men jag trivs. För stunden.
Som den moralmorsa som jag ibland förvandlas till ägnade jag gårdagen åt att läxa upp en vän.
"Be inte om ursäkt! Så länge du inte har gjort något fel. Lev som du vill leva och så länge du inte är respektlös mot andra har du ingenting att be om ursäkt för. Gör som du själv vill, för det är du som styr över ditt liv"
Klyscha? Lite. Högtravande? Garanterat. Men meningen var god. Även om jag nu själv inte följer det så hörde jag att mina ord var välmenande.
Fast lättare sagt än gjort kom jag fram till sen när mor borrade in ögonen i mig då jag tände en cigg
"Hade inte du slutat?"
"Jo, sju gånger. Förlåt"
måndag 25 juni 2012
Arg.
Ja, jag är arg. Arg, ARG. Sådär låtsas badass-arg. På allt, en riktig liten tonårsrebellisk ilska, över allt. Över min egen förbannade förmåga att slarva ord och känslor. På regnet. På byn. På människor. På vänner och fiender. En skön slags ilska, en ilska som säger åt mig att sluta åla omkring i självömkan.
Ett skratt, en suck. Byn kommer alltid att vara sig lik.
Nu har jag flyttat hem. Hem till mamma, alla vet om det, alla antar att det är så det ska vara. Det är bara börja reda om i flickrummet, ordna med nödvändiga papper och jobb. Vänner får komma efter vägen.
För ett år sedan bad jag om att få känna igen. Få uppleva, röras om och kastas runt. Jag antog då att ingenting kunde vara värre än det stumhet som satte sig i sinnet. Jag hade nog rätt.
Det är skönt att leva, synd att det är förjävligt ibland.
Ett skratt, en suck. Byn kommer alltid att vara sig lik.
Nu har jag flyttat hem. Hem till mamma, alla vet om det, alla antar att det är så det ska vara. Det är bara börja reda om i flickrummet, ordna med nödvändiga papper och jobb. Vänner får komma efter vägen.
För ett år sedan bad jag om att få känna igen. Få uppleva, röras om och kastas runt. Jag antog då att ingenting kunde vara värre än det stumhet som satte sig i sinnet. Jag hade nog rätt.
Det är skönt att leva, synd att det är förjävligt ibland.
tisdag 12 juni 2012
Köttsoppsurpling
Första jobbdagen på Jokkmokkshus, för sista gången. Jag har släpat min städpåse runt olika hyreshus för att gömma mig i deras tvättstuga. I tvättstugan har jag sedan varit paranoid över spindlar och möjliga våldtäktsmän som dyker upp bland dammråttorna.
Ibland är mina i-landsproblem riktigt jobbiga.
I vilket fall sitter jag just för stunden och sörplar köttsoppa, lyssnandes på (citat från Lalla) ännu en av mina låtar med sömniga brudar som spelar gitarr.
En tanke slog mig. Eller snarare ett minne? av hur glad jag blev över att få några komplimanger tillslängda mig när jag snubblade in på Magdas blogg.
Just därför vill jag passa på att slänga lite glitter på tre fantastiska människor som helt plötsligt dykt sig in i mitt liv(och som kanske snubblar in på min blogg?);
Nina, Saga & Joakim. Ni är grymma alla tre. På riktigt helt fantastiska, sen jag flyttade har jag knappt släppt telefonen en sekund för att jag surrar med er. Och i väntan på Saga & Ninas roadtripp till de djupa skogarna och mig så får jag hoppas på att gratis sms håller mig för stunden.
Ajafan. I vanlig ordning så stormar lillebror med tillhörande vän in, dags att rusa!
http://www.youtube.com/watch?NR=1&feature=endscreen&v=eefVgc_qhxg
Ibland är mina i-landsproblem riktigt jobbiga.
I vilket fall sitter jag just för stunden och sörplar köttsoppa, lyssnandes på (citat från Lalla) ännu en av mina låtar med sömniga brudar som spelar gitarr.
En tanke slog mig. Eller snarare ett minne? av hur glad jag blev över att få några komplimanger tillslängda mig när jag snubblade in på Magdas blogg.
Just därför vill jag passa på att slänga lite glitter på tre fantastiska människor som helt plötsligt dykt sig in i mitt liv(och som kanske snubblar in på min blogg?);
Nina, Saga & Joakim. Ni är grymma alla tre. På riktigt helt fantastiska, sen jag flyttade har jag knappt släppt telefonen en sekund för att jag surrar med er. Och i väntan på Saga & Ninas roadtripp till de djupa skogarna och mig så får jag hoppas på att gratis sms håller mig för stunden.
Ajafan. I vanlig ordning så stormar lillebror med tillhörande vän in, dags att rusa!
http://www.youtube.com/watch?NR=1&feature=endscreen&v=eefVgc_qhxg
måndag 11 juni 2012
Landar
Och landar i Jokkmokk. Hostande och med kroppen full av snor.
Snart kommer verkligheten, lagomt grå och med en del vassa kanter.
Jag känner mig inte en dag äldre sen det att nian slutade. Knappt ett uns säkrare trots att jag både dragit saxen genom håret och lagt den rosa hårfärgen på hyllan.
Dagens planer är däremot rätt tillfredsställande. Efter att jag packat upp mitt förra hem ska jag bege mig mot pappa. Och där titta på båten som är vårt gemensamma projekt och dröm.
Förhoppningsvis håller vädret så han kan sätta en pensel i handen på mig.
Men innan dess väntar dusch. Och att krypa ihop på bron ett tag för att begrunna att skolan verkligt är slut (efter 12 år!)
Kram.
Snart kommer verkligheten, lagomt grå och med en del vassa kanter.
Jag känner mig inte en dag äldre sen det att nian slutade. Knappt ett uns säkrare trots att jag både dragit saxen genom håret och lagt den rosa hårfärgen på hyllan.
Dagens planer är däremot rätt tillfredsställande. Efter att jag packat upp mitt förra hem ska jag bege mig mot pappa. Och där titta på båten som är vårt gemensamma projekt och dröm.
Förhoppningsvis håller vädret så han kan sätta en pensel i handen på mig.
Men innan dess väntar dusch. Och att krypa ihop på bron ett tag för att begrunna att skolan verkligt är slut (efter 12 år!)
Kram.
söndag 10 juni 2012
För jag har tagit studenten!
Vilken vecka. Vilken galen vecka. Vilken fruktansvärd vecka.
Efter att ha blivit dumpad, gråtit, skrattat, dansat, druckit, kramats och funderat över livet mer än en gång är studentveckan över.
Och jag kan säga att den ledde in på helt oväntade vägar.
Så nu, innan dammet ens har lagt sig så har jag flyttat. Jag är tillbaka i Jokkmokk. Tillbaka på ruta ett.
Tillbaka, möjligtvis mer förvirrad än någonsin.
Tillbaka. Med fjärilar i magen, alkohol i blodet och karuseller i huvudet. Är det de här som är livet? Eller har mina kraftansträgningar att spola bort förnuftet äntligen lyckats?
Efter att ha blivit dumpad, gråtit, skrattat, dansat, druckit, kramats och funderat över livet mer än en gång är studentveckan över.
Och jag kan säga att den ledde in på helt oväntade vägar.
Så nu, innan dammet ens har lagt sig så har jag flyttat. Jag är tillbaka i Jokkmokk. Tillbaka på ruta ett.
Tillbaka, möjligtvis mer förvirrad än någonsin.
Tillbaka. Med fjärilar i magen, alkohol i blodet och karuseller i huvudet. Är det de här som är livet? Eller har mina kraftansträgningar att spola bort förnuftet äntligen lyckats?
torsdag 10 maj 2012
En aningen mörk morgon hemma hos familjen Älmeros.
Kvart över åtta är det dags för fjärde man att ta plats i duschen (eller det här fallet kvinna) Hela familjen är uppe med inte allt för muntra humör, snart beger vi oss mot Gällivare för begravningen av mormor.
Som farmor sa att man måste tänka; Jag känner ingen sorg, bara saknad.
Som farmor sa att man måste tänka; Jag känner ingen sorg, bara saknad.
tisdag 8 maj 2012
Dusch-stund
Saker att göra i duschen;
Borsta tänderna
Hålla tal i huvudet (För mig är det alltid en liten man med söt mustasch & hatt som talar om viktiga ting)
Komma på coola namn till dina framtida barn
Leka tå-krig
Sjunga
Skrubba (olja+socker=finfin peeling)
Fylla munnen med vatten och spotta ut det igen (Vet inte varför riktigt, men det händer)
Passa på att tvätta väggarna
Dansa
Raka benen
Eller om man är två:
Sex (Inte alls nytänkande)
Vattenkrig
Borsta tänderna på varandra
Vrida av varmvattenkranen medans den andra personen sköljer ur håret
Kramas (Man ska ALLTID kramas)
Borsta tänderna
Hålla tal i huvudet (För mig är det alltid en liten man med söt mustasch & hatt som talar om viktiga ting)
Komma på coola namn till dina framtida barn
Leka tå-krig
Sjunga
Skrubba (olja+socker=finfin peeling)
Fylla munnen med vatten och spotta ut det igen (Vet inte varför riktigt, men det händer)
Passa på att tvätta väggarna
Dansa
Raka benen
Eller om man är två:
Sex (Inte alls nytänkande)
Vattenkrig
Borsta tänderna på varandra
Vrida av varmvattenkranen medans den andra personen sköljer ur håret
Kramas (Man ska ALLTID kramas)
Bloggoggogg
(Titta jag har målat en blomma på en fin pojke.)
För femte gången plockar jag upp psykologiläxorna och lägger ifrån mig dom igen. Av någon anledning bloggar jag bara när det finns viktigare saker att göra.
Iron and Wine - Such Great Heights är dagens bästa. (Näst efter testund hos fina Ercci.
Egentligen vet jag aldrig varför jag bloggar. Jag har inget syfte. Det är varken en fotoblogg, en sminkblogg, en sportblogg eller en modeblogg. Eller vad för bloggar det nu finns. Blogg.. Blogg. Nu har jag använt ordet för många gånger, jag har ingen aning om vad det betyder längre. Vet bara att det är roligt att säga.. Blogg. Vlogg.
I vilket fall så skriver jag nog bara för mig. Jag använder för många namn på olika personer och har för mycket negativt att säga för att det ska bli intressant för någon annan.
Iron and Wine - Such Great Heights är dagens bästa. (Näst efter testund hos fina Ercci.
Egentligen vet jag aldrig varför jag bloggar. Jag har inget syfte. Det är varken en fotoblogg, en sminkblogg, en sportblogg eller en modeblogg. Eller vad för bloggar det nu finns. Blogg.. Blogg. Nu har jag använt ordet för många gånger, jag har ingen aning om vad det betyder längre. Vet bara att det är roligt att säga.. Blogg. Vlogg.
I vilket fall så skriver jag nog bara för mig. Jag använder för många namn på olika personer och har för mycket negativt att säga för att det ska bli intressant för någon annan.
måndag 7 maj 2012
Vårkänslor kanske?
Har för första gången på länge åkt pakethållare, idag efter sjön.
Sommrigt.
Sitter nu här ihopkrupen i en fotölj med datorn framför mig och funderar över kalla världskriget. Är bara aningen livrädd över studenten. Nog för att det är mer än dags att vi blir utparkade ur den trygga grund & gymnasieskolan för att prova våra vingar i den riktiga världen.
Ändå kan jag inte skaka av mig känslan av att man gömmer det faktum att vi snart är arbetslösa bakom en rad supande och festligheter (som alltid slutar så bra, haha).
Sommrigt.
Sitter nu här ihopkrupen i en fotölj med datorn framför mig och funderar över kalla världskriget. Är bara aningen livrädd över studenten. Nog för att det är mer än dags att vi blir utparkade ur den trygga grund & gymnasieskolan för att prova våra vingar i den riktiga världen.
Ändå kan jag inte skaka av mig känslan av att man gömmer det faktum att vi snart är arbetslösa bakom en rad supande och festligheter (som alltid slutar så bra, haha).
lördag 5 maj 2012
Som vanligt förvandlas jag och Skrället till ett gift gammalt par då det är bekvämt.
Nu sitter vi på varsin sida matbordet med en bullpåse mellan oss.
Efter en blick på klockan utbrast jag
- Oj, vad sent det är. Ska vi gå och lägga oss?
Skrället såg på mig med ett halvt flin och svarade sedan trött
- Har du tittat till barnen? Du vet att Benjamin alltid kliver upp på natten.
Efter tre sekunder att förvåning sträckte jag på mig (ack så galant) och svarade något smart om bilen och att hen varit länge på jobbet.
Vi är så roliga.
Nu sitter vi på varsin sida matbordet med en bullpåse mellan oss.
Efter en blick på klockan utbrast jag
- Oj, vad sent det är. Ska vi gå och lägga oss?
Skrället såg på mig med ett halvt flin och svarade sedan trött
- Har du tittat till barnen? Du vet att Benjamin alltid kliver upp på natten.
Efter tre sekunder att förvåning sträckte jag på mig (ack så galant) och svarade något smart om bilen och att hen varit länge på jobbet.
Vi är så roliga.
tisdag 1 maj 2012
Rödvin och amatörporr
Sitter och dricker mugg-rödvin med kalla fötter och med Sebastian bredvid som tittar på porr och dunkar "Amazing horse", tänka sig så spännande livet blir ibland.
Gårdagen var en långsam påtvingad fylla med fantastiska människor på fel humör och huvudvärk.
Idag har varit som en bakisdag utan bakismåendet. Precis en sån dag som vi annars försökt få tag på. En dag i sängen utan tvång eller anledningar att kliva upp eller klä på sig.
[Möjligtvis hade porrbiten kunnat bli urklippt ur denna perfekta vardag. Skrikande blondiner förstör stämningen lite, haha.]
Nåväl, godnatt världen.
Gårdagen var en långsam påtvingad fylla med fantastiska människor på fel humör och huvudvärk.
Idag har varit som en bakisdag utan bakismåendet. Precis en sån dag som vi annars försökt få tag på. En dag i sängen utan tvång eller anledningar att kliva upp eller klä på sig.
[Möjligtvis hade porrbiten kunnat bli urklippt ur denna perfekta vardag. Skrikande blondiner förstör stämningen lite, haha.]
Nåväl, godnatt världen.
söndag 8 april 2012
Puttar återigen undan oron läxor på hög ger och stumlbar mig fram över internet.
Sitter uppe och väntar på att Daniel och Sebastian ska komma hit, de är ute på krogen. Allting är bäddat, omän disken inte är diskad utan bara undangömd så känner jag mig lätt husmoderlig.
Någonting fantastiskt hände igår; Vaknade av att Jonte kikade in i mitt rum och sa att klockan började närma sig 10. (Vi hade fått instruktioner om att vara vakna 10)
Påklädd och lagomt nyvaken går jag in i köket där det ligger ett brev. På brevet står det "GRATTIS SOFFE OCH JONTE! Let the hell break loose."
Fnittriga öppnar vi det och läser att Skrället och Bob är försvunna och att det är vår uppgift att hitta dem. Vi jagade ledtrådar runt halva Luleå för att slutligen ta oss till Pressbyrån och be om att få det sista kuvertet. Givetvis var vi tvugna att säga lösenordet till den flinande killen i kassan (kisse).
Slutdestinationen var hemma hos Sune, där väntade godlunch och tårta! tacktacktack finaste.
-
Fina mormor dog idag 19.30. Vila i frid <3
Sitter uppe och väntar på att Daniel och Sebastian ska komma hit, de är ute på krogen. Allting är bäddat, omän disken inte är diskad utan bara undangömd så känner jag mig lätt husmoderlig.
Någonting fantastiskt hände igår; Vaknade av att Jonte kikade in i mitt rum och sa att klockan började närma sig 10. (Vi hade fått instruktioner om att vara vakna 10)
Påklädd och lagomt nyvaken går jag in i köket där det ligger ett brev. På brevet står det "GRATTIS SOFFE OCH JONTE! Let the hell break loose."
Fnittriga öppnar vi det och läser att Skrället och Bob är försvunna och att det är vår uppgift att hitta dem. Vi jagade ledtrådar runt halva Luleå för att slutligen ta oss till Pressbyrån och be om att få det sista kuvertet. Givetvis var vi tvugna att säga lösenordet till den flinande killen i kassan (kisse).
Slutdestinationen var hemma hos Sune, där väntade godlunch och tårta! tacktacktack finaste.
-
Fina mormor dog idag 19.30. Vila i frid <3
söndag 11 mars 2012
Bakisångest
Penseln i vodkan, färgen i munnen. Im a genius.
Gårdagen är ett virrvarr av färger och drinkar. Pulserande musik och svettiga kroppar på dansgolvet. En puss, en hand efter ett ben, en arm runt axlarna. Välmående. (Obehag).
Alkoholen har suddat bort alla spärrar, människor beter sig som idioter och ingen är nykter nog att bry sig. En tjej gråter på toan. Gälla skratt. Vågad klädsel.
Sen kommer idag. En dag med tid att känna allting man inte kände igår. Bakisångest.
Sebastian tog första bussen hit. Han har jobbat hela helgen, hela natten. Nu sover han som ett barn med spretande armar och ben över hela sängen. Det är någonting rogivande med synen.
Gårdagen är ett virrvarr av färger och drinkar. Pulserande musik och svettiga kroppar på dansgolvet. En puss, en hand efter ett ben, en arm runt axlarna. Välmående. (Obehag).
Alkoholen har suddat bort alla spärrar, människor beter sig som idioter och ingen är nykter nog att bry sig. En tjej gråter på toan. Gälla skratt. Vågad klädsel.
Sen kommer idag. En dag med tid att känna allting man inte kände igår. Bakisångest.
Sebastian tog första bussen hit. Han har jobbat hela helgen, hela natten. Nu sover han som ett barn med spretande armar och ben över hela sängen. Det är någonting rogivande med synen.
måndag 27 februari 2012
Stockholm
Med Sebbo i storstaden. Natten har bestått av drömmar om förr, invävda minnen från en nykär trettonårings synvinkel.
Tyresö är lugnt. Och skönt. Vi kan göra vad vi vill, en öl i jacuzzin? Flottigt hår och sängliggande? Tripp in mot affärerna? I vilken fall spenderas kvällen med ett paket kakor och bröderna Allinger som fascinerat tittar på Zombiesplatter.
Med ett leende som jag sett hundra gånger i ett annat ansikte meddelades jag idag om att jag och Sebbo pratar i sömnen med varandra. Lustigt.
I vilket fall så stör målbrottsskrik från en blodig och bakbunden kille mig från tv:n. Får försöka komma ihåg att skriva ibland.
Pews.
Tyresö är lugnt. Och skönt. Vi kan göra vad vi vill, en öl i jacuzzin? Flottigt hår och sängliggande? Tripp in mot affärerna? I vilken fall spenderas kvällen med ett paket kakor och bröderna Allinger som fascinerat tittar på Zombiesplatter.
Med ett leende som jag sett hundra gånger i ett annat ansikte meddelades jag idag om att jag och Sebbo pratar i sömnen med varandra. Lustigt.
I vilket fall så stör målbrottsskrik från en blodig och bakbunden kille mig från tv:n. Får försöka komma ihåg att skriva ibland.
Pews.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
