Bakisångest.
Tog mig hem med hjälp av Pibbe någon gång inatt. Lite orolig över att träffa honom nykter bara för att bli klar över att det inte var pga vänskap han hade tålamodet utan av medlidande.
Nåväl, han ska ha lika mycket tack för hjälpen ändå.
Vill bara till Luleå nu. Krypa ner i Jonas säng och bara gömma mig för världen.
Just där, mellan blommiga lakan vill jag tillbringa resten av lovet.
Trygg, med hans armar runt mig.
Jokkmokk är deprimerande.
