where do my bluebird fly - the tallest man on earth

Sjukan idag, ingen vet någonting. Säkert ingen fara.

På låtsas iaf.

Jag hade en härlig kväll igår. Med de människor jag för stunden hade kunnat ta över världen med.
Människor jag vill kalla vänner.
Vi dansade för ett par timmar iväg på alkoholens underbart mjuka moln, med skrattet som bubblade i kroppen och tårar i ögonen var vi oslagbara.

Det finns för lite ord. För mycket att känna.

Jag vet att du förstår mig.
Jag vet att jag förstår dig.
Jag älskar dig, kära vän.
Glöm bara inte det.

Placebo med skrik i bakgrunden

Sitter här medans Placebo blygsamt sipprar fram ut Jonas högtalare.
Johanna ligger på sängen och får massage och utstöter rätt ofta höga skrik :3

Snart blir det att prova på att baka kladdmuffins!

Det finns absolut ingenting mer att säga, dagen har varit kall och tom. Enda delen på dagen som har gjort den värd har varit att somna i älsklings famn under bussresan.

Iofs har jag varit löjligt duktig på att klara mig med idrotten.