Arvidsjaur dag 9

En stund för morgonbloggande!
Körlektion först på eftermiddagen vilket betyder hemmaplugg, ta tag i disken-dag och en stund att spendera på Elders react to...
Vilket är förvånandsvärt roligt, konceptet är enkelt; Gamla människor som visas klipp, trailers, musik eller liknande och sen tycker till.

Exempelvis Skrillex.
http://www.youtube.com/watch?v=WgII2gDY-Rw

Arvidsjaur dag 8

Jag har fått en granne!
Någon har flyttat in i rum nummer 1 och det är spännande. Jag vet inte vem hon är, men jag tror det är en hon. Jag har bara sett skymtar av henne när hon sveper in i rummet i samma sekund som jag kommer runt hörnet.
Men hon hostar och sen hostar jag. Så sitter vi på varsin betryggande sida om träväggen och hostar som att lungorna ska krypa ur öronen. Men det är trevligt på något sätt.
Hon är ett obesvärande sällskap. Och jag tycker inte om besvärande sällskap, då man känner sig förpliktigad att prata. Visserligen skulle många av mina vänner säga att problemet med mig är inte att jag är besvärande ordfattig, snarare svår att få tyst på.

Jag vet inte om jag skulle hålla med. Särskilt inte med den här hostan, det är så besvärligt att prata med nya människor när man är sjuk. Att på något sätt lyckas hålla sig artigt intresserad av vad de säger medans man i panik tänker på snorbubblor och slemmiga halsar.
För att inte tala om hostattackerna!
Den artigt intresserade motparten råkar ofta nu i dagarna vara norrlänning och då vänder man sig diskret om och pillar in en snus om den talande hostar sig högröd.

Då är det mycket trevligare att sitta här och hosta ikapp med min mystiska granne.

Arvidsjaur dag 5

Alltså var det dag fyra igår.

Jag sitter återigen i mitt rum och inväntar första helgen. Försökte plugga hemma och såg mina dalande resultat, whats up with that?
Och istället för att bli motiverad känner jag hur min själ liksom lägger sig på sniskan och med ett surt grin snäser "Nej!" Vad är det för slags instinkt? Att ge upp vid motstånd?
Det är då tur att vi inte funkar lika mycket av naturligt urval som andra arter. Slåss för min överlevnad?
Inte jag inte!

På min ena axel sitter en liten Sofi med glorian lite på sniskan och viskar lite om mina handlingars alla efterverkningar.
Men henne lyssnar jag lite på.

Arvidsjaur dag 4

Jag tror då det är dag fyra. Fem kanske.

Idag är en rätt trött dag.
Man hade nästan kunnat kalla den en slö dag. En slödag.
Repetitionsfrågorna till körkortet tar knäcken på mig! Det är någonting med att få sämre resultat än förväntat som petar lite retande på nerverna.
Känslan är densamme som då man blivit upptäckt med att spegla sig i ett skyltfönster eller gått in i en glasdörr. Lite skamsen och nedstämd sådär.

Jag vill nu inte vara den som är den, men då avsaknaden av långkalsonger och brödsmulor i sängen gör sig påminda vill jag bara lägga mig ned och dö.
Så pass trött är jag idag.

Nån dag kanske jag blir som den käcka kassörskan med pigg blick. Men inte idag. Idag är en slödag.

Arvidsjaur dag 3

http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=a-U87cHfKsw

http://www.youtube.com/watch?v=GzKFEx-wsJo

M-m-m!
Damien Rice är återupptäckt.
Det är tårdrypande, det är tungt, det är olycklig kärlek och musik som bäst lyssnas på nydumpad med ett glas billigt vin i ena handen och en bästa vän i den andra.

Själv lyssnar jag på den när jag kokar spaghetti.
Inte nu att det är en regel, snarare ett sammanträffande. Men i vilket fall, det känns lite som att jag vanhedrar musiken genom att inte ha några skelett i min garderob. Faktum är att jag inte ens har någon garderob.

Vad  jag däremot har är en förkylning som inte ger sig.
Godnatt.

Arvidsjaur, dag 2

Vandrarhemmet är fint. Fräscht, ljust och trots att jag bor i en källarrum med bara ett igensnöat fönster så känns det inte alls instängt. Eller så trivs jag med instängt, jag kan inte bestämma mig.
Kan vara lite grott-trolls-gener som kryper fram

Jag bor nu själv för egentligen första gången (om man inte räknar med de få veckor jag blev lämnad i Skåne.) Och jag må säga att jag klarar mig ganska så bra!
Om man nu bortser från att det är dag två, att jag har en planerad diet på hårdbröd, fil och nudlar samt delar dusch och toalett med bland annat två lurviga tyskar som stryker korridorerna så är det riktigt hemtrevligt.
Min tillfälliga värdinna är också tysk. Hon är en trevlig dam även fastän det ibland låter som att hennes barn dansar polka på ovanvåningen. Fast det kanske är något tyskar gör? Jag vet inte, jag får nog fråga henne någon dag.

Nu ska jag krypa ned och råda bot på min envisa förkylning med hjälp av läkarserier och kärleksdraman.

Is it Lupus?

Bekymmer med karma.

Ungefär sedan nyår har jag försökt vara en bra människa. Jag köper tidningen åt min farmor, slutar röka, packar ihop i pappas lägenhet, lyssnar på mina medmänniskor, försöker klämma in en promenad och har planerat in plugg.
Så.. Vad är det här karma?
En förkylning, kronisk trötthet, segt internet och en finne i storlek av en liten hund lysande på hakan! Jag menar KOMIGEN! Poäng för goda försök i alla fall?

Om inte karma är en långtidsgrej, för då är jag garanterat körd. Men det går inte ihop i mitt huvud, hur ska jag kunna ångra det jag gjort om karma lägger krokben för mig först efter ett par år?
Eller ännu värre i nästa liv?
Inte så genomtänkt.

Förberedelser för Arvidsjaur

Körkortskursen är nu bokad. Nästa steg är att boka in mig på det billiga, rekommenderade vandrarhemmet "Silvercross 45" 150:-/natten, på villkoren att jag inte åker hem under helgerna.

"Ett trivsamt vandrarhem med trevlig atmosfär" Låter inte helt illa.. Konferens - Rastplats - Galleri Lägergård - Katolsk kyrka.. Wait, what? Det var oväntat.

Jag fortsätter läsa presentationen;

"Här möts det andliga och ibland helt oförklarbara med fysisk upplevelse av det konkreta och nära.

Här finns plats fritt skapande konst men också för strukturerade möten och aktiviteter.

Här kan både kropp och själ få sitt.Här kan vi alla mötas i nuet med sikte mot framtiden men hämta kraft från årtusendens erfarenheter."
Jag kanske bara är en sådan som ser glaset halvtomt och som uppväxt ateist inte riktigt förstår.
Men jag är lite avskräckt. Varför? Är det för att det enda jag minns från religionslektionerna var avlatsbrev, en stenrik påve och motarbetande av kvinnliga präster?
Jag är utanför min komfort-zon. Jag förstår inte det här.

Kanske är det inte så annorlunda, kanske mina framtida tillfälliga-hyresvärdar inte är så illa. Jag är ju trots allt inte rädd för katoliker, bara fanatiker.
Jag packar och ber en tyst bön till vilken gud som än lyssnar om att inte hamna i "Maria himladrottningens kapell". Jag skulle bli alldeles för obekväm av hennes allvetande blick.

Efter-jul-Manson

Jul, nyår och allt vad helgfirande heter har precis passerat och lämnat vardagen lite grå och ja.. Vardaglig.
Men det gör inte så fasligt mycket. Själv har jag de senaste dagarna hittat tillbaka till Marilyn Manson efter en era med popmusik och blivit fasansfullt fascinerad av bland annat;

http://www.youtube.com/watch?v=hB0Dp9TrR1c

Såpass att jag faktiskt gjorde mitt första försök till att måla av ett foto av mannen i fråga, hur det sen gick kan väl diskuteras. Men skev eller inte så är jag riktigt nöjd.