Arg.

Ja, jag är arg. Arg, ARG. Sådär låtsas badass-arg. På allt, en riktig liten tonårsrebellisk ilska, över allt. Över min egen förbannade förmåga att slarva ord och känslor. På regnet. På byn. På människor. På vänner och fiender. En skön slags ilska, en ilska som säger åt mig att sluta åla omkring i självömkan.

Ett skratt, en suck. Byn kommer alltid att vara sig lik.
Nu har jag flyttat hem. Hem till mamma, alla vet om det, alla antar att det är så det ska vara. Det är bara börja reda om i flickrummet, ordna med nödvändiga papper och jobb. Vänner får komma efter vägen.

För ett år sedan bad jag om att få känna igen. Få uppleva, röras om och kastas runt. Jag antog då att ingenting kunde vara värre än det stumhet som satte sig i sinnet. Jag hade nog rätt.
Det är skönt att leva, synd att det är förjävligt ibland.

Köttsoppsurpling

Första jobbdagen på Jokkmokkshus, för sista gången. Jag har släpat min städpåse runt olika hyreshus för att gömma mig i deras tvättstuga. I tvättstugan har jag sedan varit paranoid över spindlar och möjliga våldtäktsmän som dyker upp bland dammråttorna.
Ibland är mina i-landsproblem riktigt jobbiga.

I vilket fall sitter jag just för stunden och sörplar köttsoppa, lyssnandes på (citat från Lalla) ännu en av mina låtar med sömniga brudar som spelar gitarr.

En tanke slog mig. Eller snarare ett minne? av hur glad jag blev över att få några komplimanger tillslängda mig när jag snubblade in på Magdas blogg.
Just därför vill jag passa på att slänga lite glitter på tre fantastiska människor som helt plötsligt dykt sig in i mitt liv(och som kanske snubblar in på min blogg?);
Nina, Saga & Joakim. Ni är grymma alla tre. På riktigt helt fantastiska, sen jag flyttade har jag knappt släppt telefonen en sekund för att jag surrar med er. Och i väntan på Saga & Ninas roadtripp till de djupa skogarna och mig så får jag hoppas på att gratis sms håller mig för stunden.
Ajafan. I vanlig ordning så stormar lillebror med tillhörande vän in, dags att rusa!

http://www.youtube.com/watch?NR=1&feature=endscreen&v=eefVgc_qhxg

Landar

Och landar i Jokkmokk. Hostande och med kroppen full av snor.
Snart kommer verkligheten, lagomt grå och med en del vassa kanter.

Jag känner mig inte en dag äldre sen det att nian slutade. Knappt ett uns säkrare trots att jag både dragit saxen genom håret och lagt den rosa hårfärgen på hyllan.
Dagens planer är däremot rätt tillfredsställande. Efter att jag packat upp mitt förra hem ska jag bege mig mot pappa. Och där titta på båten som är vårt gemensamma projekt och dröm.
Förhoppningsvis håller vädret så han kan sätta en pensel i handen på mig.

Men innan dess väntar dusch. Och att krypa ihop på bron ett tag för att begrunna att skolan verkligt är slut (efter 12 år!)

Kram.

För jag har tagit studenten!

Vilken vecka. Vilken galen vecka. Vilken fruktansvärd vecka.
Efter att ha blivit dumpad, gråtit, skrattat, dansat, druckit, kramats och funderat över livet mer än en gång är studentveckan över.

Och jag kan säga att den ledde in på helt oväntade vägar.
Så nu, innan dammet ens har lagt sig så har jag flyttat. Jag är tillbaka i Jokkmokk. Tillbaka på ruta ett.
Tillbaka, möjligtvis mer förvirrad än någonsin.

Tillbaka. Med fjärilar i magen, alkohol i blodet och karuseller i huvudet. Är det de här som är livet? Eller har mina kraftansträgningar att spola bort förnuftet äntligen lyckats?