torsdag 19 november 2015

Regntunga dagar och soliga kollegor.

Gråmulna dagar. Med regn och tunga, tunga moln.

Jag springer genom regnet för att hinna med bussen som står där och pustar. Det är en sådan dag som en kopp ljummet kaffe med mjölk från pressbyrån inte ens kan hjälpa. Klockan är sju och alla stressade människor på centralen tycks ha utsett just mig för dagens "henne ska vi putta i förbifarten"-offer. 
Ett solskensleende från busschauffören och ett godmorgon. Plötsligt lättar ett moln och släpper förbi en solstråle.
Ett sms från en gammal vän. Ännu ett moln som skingrar sig.
Hoppar av bussen och möter en alltid lika strålande kollega och plötsligt så ser den tidigare sotsvarta morgonen mycket ljusare ut. Ja, jag kan nog nästan känna en trotsig vintersols värme när jag sluter ögonen för en kram.


söndag 1 november 2015

Ett år i Stockholm, men inget att skriva.

- Advent -14

Världens sötaste Wilmer får uppmärksamma att min årsdag i Stockholm både kommit och gått omärkt.

Tiden har rusat förbi. Men årets finaste måste vara all tid med syster och systerson.
Samt att jag har fått helt underbara kollegor, som sedan blev underbara vänner. 

lördag 31 oktober 2015

Tyskspråkig teknik

Min dator pratar tyska med mig. Det har den gjort sen jag köpte den, men jag känner mig då inte ett dugg mer världsvan eller tysk.
De flesta inställningarna är satta på svenska så att jag ska förstå i alla fall en del. Men den kämpar hjärtligt vidare genom plötsliga pop-up som lika gärna kan vara bullrecept som nationalsocialistisk propaganda.
Nej förlåt, där var jag trångsynt. Tyskland har mycket mer än andra världskriget och några nissar med ovanligt lite empati. De har... Nina Hagen. Och öl!
Jisses, inser nu att det kanske är dags att öppna min blick och ta in lärdom av nya, moderniserade Tyskland och allt vad det innebär. Jag har missat ett helt land.
Och vid närmare eftertanke har jag nog missat en hel värld. Ja, allting som ligger utanför mina självdragna gränser är höljt i en dimma. Och dessa gränser följer ett tunt tågspår mellan Norrbotten och huvudstaden.

Man vet aldrig vad man kan stöta på om man höjer blicken bara lite till. Guten Tag und vielen Dank, kleiner computer.

Om mig

Mitt foto
En lagomt tråkig vardagsblogg!