Snälle Pelle i svarta berget.

Snälle Pelle satt vid sitt hem uppe på svarta berget och hadde tråkigt. Vad skulle han hitta på? Han ville leka kurra-gömma. Men han hadde ingen och leka det med. Plötsligt hörde han röster ja det var faktiskt röster. Någon eller nåra flyttade till svarta-bergen. Pelle sprang ut ur grottan för att se vem som flyttade till bergen. Det var en konstig liten figur med stor näsa och hans familj. JPIIII sa Pelle med ett glädje skutt. Nu får jag nogon att leka med.Pelle blev så glad att han inte viste vad han skulle göra. Han sprang ut och in genom grottan. Men sen kom han på att han var för blyg så han lever sitt tråkiga liv än. SLUT
Sofi Älmeros 7 år

Idag

En helt vanlig dag utan nya tankar, idéer eller känslor. Jag skriver bara för att bevisa för Müsli att det alltid finns NÅNTING. Ska jag berätta om min dag, kanske inte intressant alls, vad vet jag?
Vi hade mixade klasser och möttes redan i början av morgonen av Samuel våran No/Matte lärare. Han hälsade på oss med ett "tiddelihooo" sprang omkring och såg nöjd ut och mumlade för sig själv, säkert menar åt oss men vad lyssnade vi? "Det här kommer ni att gilla! Första gången jag försöker och det LYCKADES. Coolt." Samuel är en av dom mest förvirrade lärarna i våran skola. Innan klockan slog kvart över åtta lyckades han låsa in sina nycklar och glömma vad han pratade om ett antal gånger.
Vi kollade nån film med våran gympalärare Bella, i övrigt Samuels sambo. Vanliga lektioner en stund där vi klottrade på korsord och lekte med gips, innan vi plockade ihop våra saker och rörde oss till brandstationen. Här möttes vi av en ovanligt charmig brandman och fick släcka eld på saker. Givetvis hände inte allt det här utan att Lalla klagade på allting, men vad gjorde det (: Hon är söt iaf. Dagen avslutades efter en lektion i brandrisker och vi släpptes äntligen ut i solskenet. Så nu sitter jag här och klottrar på mitt skrivbord och skriver blogg, bara för att visa Müsli.

Fokusera nu Sofi.

Här sitter man nu, risig och jävlig efter bara två dagar i skolan. Skolarbetet som skulle varit inlämnat som ett dåligt samvete som gnager i bakhuvudet. Men så fort jag slår upp det blir jag förvirrad "en förening av konservativ samhällssyn och liberala idéer. Det som präglar partiets ideologiska syn är behovet av kontinuitet" .. Eh, va ?
Herregud, betygen.. Betygen! Framtiden, lägenhetet som jag så gärna vill att vi ska hyra. MÅSTE Tänka på betygen, får inte begravas av dom gråa sidorna som man ska läsa om och om igen tills det sitter. Fortsätt håll dig över ytan! Hamnar du under tar du dig aldrig tillbaka!
Det är min enda plan, sumpar jag det här finns det ingen plan B så då slutar jag ändå upp med att kånka 30 kilo matkassar upp för trapporna till min trånga lägenhet, med två barn och nageltrång. Det är framtiden, fokusera.
Kanske egentligen är det allt man behöver? En bil, ett halvtaskitt jobb ungar och en händig man.
En sån hade varit jäkligt praktiskt att ha nu. Som kommer över då och då och lagar småfix och som sedan kan sjunga om det. Var är Per Gessle när man behöver honom?
Den mannen börjar nog närma sig pensionärs ålder, men det hindrar honom inte att återigen ta sina tre akord på gitarren och komma på med nya spännande texter.
Jag tror Per Gessle är satans sätt att straffa oss på.

Det löser sig

Har efter månader med ett gnagande odjur nånstans inne i mig och hinkar med tårar insett att det faktiskt är så. Har förstått att hur svårt det än må vara så måste man gå vidare, det är inte samma sak som när nån säger det till en man måste förstå det själv.
Så here I am! Tillbaka iallafall för tillfället med ett ganska stabilt självförtroende, tankar om att återvända till mitt sociala samliv. Mina underbara vänner.
Det är väl den muntra musik som mina högtalare just nu spyr ut som får mig att känna mig bra igen, förhoppningsvis är känslan av att allt kommer bli bra här för att stanna.

Tjåmotis

I mina tankar så är jag där, det är sommar och jag springer barfota efter asfaltsvägen som är uppvärmd av solen. Jag kastar sten i vattnet när jag springer över bron. Och svänger in efter en grusväg. Det gör ont i fötterna men jag fortsätter springa, svänger in på minidre stigar hoppar över lingonris och träd som inte klarade av vinterstormarna. Det är inte långt till min plats, bron över myren som leder in till norråkern har varit där länge länge. Den ser ut att kunna falla ihop vilken sekund som helst men den håller. Jag sätter mig där, lutar huvudet mot det gråa träet, känner solens strålar värma i ansiktet.
Att sitta där blir snabbt ganska tråkigt, så jag reser min upp igen och strövar mot den gamla ladan som rasat under vintern. Under vintern är det perfekt att köra skoter där, när snön täcker alla grästuvor. Men nu är det sommar. Bladen i björkdungen är gröna och det finns inte ett moln på himlen. Jag är 11 igen, farmor väntar vid stugan lillebror är och fiskar med pappa.