Jafyfan

Jag kavlar upp ärmarna och funderar på vad jag ska skriva om, jag kommer att tänka på min nyfunna vän Simon. Simon är en sån som man inte behöver känna länge utan att tycka om, han är lätt att prata med och han har bra humor. (Och det är fan inte illa att han lyssnar på Winnerbäck). Jag har bara känt dig i två dagar unge man och har hunnit uppleva en fylla och att dansa runt marknaden i snöoväder. Saknar faktiskt dig.
Och hur kommer det sig att jag lärde känna Simon? Ja det hade aldrig gått utan min egen lilla solstråle Anja. Hon är helt enkel underbar och unik. Hon är rolig och även hon lätt att umgås med. När man är med Anja behöver man inte göra nånting, allting blir sjukt roligt iaf.

Som att käfta med en förlamad?

Ibland har jag problem med att uttrycka mig, smarta meningar och hela stycken av texter susar då och då förbi, men det går alldeles för fort för att jag ska kunna fånga dem.
Detta har en förmåga att hända särskilt ofta i skolan. Ett stycke text som hade suttit perfekt som avslut på en uppsats hoppar retsamt iväg i mitt huvud medans jag snubblar efter och försöker få fatt på den.

Welcome to my freakshow

Jag har lekt med Anja dom senaste dagarna, det har varit riktigt roligt. Vi har lekt vibrerande dildos till slagsmålsklubben-kasta sten, vi har stört min kusin och kollat Tingeling.
Jag har haftt skooojjj! : 3

Och jag har blekt håret! Ja jävlar.
Det här måste vara mitt iintressanntaste inlägg på länge.
Byebye love:*

Hm..

Så många gånger som jag har tryckt upp just den här sidan bara för att skriva ner tankar och funderingar. Så många gånger jag har kryssat utan att ha skrivit en rad.
Borde kanske göra det, men vad har jag att berätta om? Lars kanske - Den trevliga killen på bussen. Eller min helg med Johan och Rebecca för att inte tala om min praovecka?
Ni är ändå inte intresserade. Men vad bryr jag mig egentligen?
Jag känner mig otroligt förvirrad och blond för tillfället, förlåt:*

Sommartider hej hej ..då?

Det är kanske försent att skriva om det nu. Men jag känner att jag verkligen måste, jag tänker skriva om sommaren. Dock kommer det bli en aningen tråkigare läsning om ni inte har varit involverad i min sommar.
Den har, kanske precis som era, bara susat förbi. Kul har jag då haft.
Jag kan skriva om sovstugan, det lilla utrymmet med tre sängar och en svartvit tv som jag har ägnat så mycket tid åt i sommar
Dom som oftast var där var och höll mig sällskap var då;Olle vålsam och kramgo, Danne som är metal i sina vita byxor, Adam failureman och massa snäll, Emma fan vad blå, Bella jävla cityko, Lena som blev jagad av den rabiessmittade ekorren Gun, Jåhanna du är liten, Oliver din tystlåtna jävel, Ellen han fick it upp burken, Tina min mor och Buckel min lesbiskabögninjapingvin och snygga vän som kastar tamponger på grannarna.
Glömt nån?
Det här var nog extremt ointessant. Men jag förvarnade er.

Livet går inte frammåt, det går i cirklar.

Aldrig har jag varit så lycklig som då. Aldrig har jag skrattat så mycket, gråtit så mycket, skrikit så mycket, levt så mycket som då.
Men nu är nu, jag skrattar, gråter, skriker, lever - Nu.

< 3

Johanna Åström och Ellen Westerlund. Trots mycket krångel och problem som tyvärr har hopat sig runt oss så ser framtiden ljus ut. Jag känner mig bara helhjärtat lycklig igen, vi får inte släppa allt igen. Vi kommer att äga Luleå på torsdag/fredag. Vi kommer att äga världen.
Även om jag blir jobbigt lycklig när jag är lycklig, som nu. Så får ni fan ta och leva med det : D
Nu måste vi skämma ut oss ordentligt. Vad är det annars för mening med att vara så jävla vacker :)) ? xD

And youre gonna stay here with your fucking elves!

Det känns som att jag varierar musiksmak, den här veckan har det varit mest Gackt och Bright eyes tillsammans med lite Manson. Har även ägnat ungefär hela början av denna hemska vecka åt att hosta lungorna ur mig och oroa mig för lungcancer medans febern steg till nya höjder.

Finn kvinnan inom dig.. Och bli gay !

Müslis humor äger allting annat. Jag får skrattkramper i ögonlocken och fingerspetsarna darrar av glädje. Jag praoar på Jokkmokks hus, väldigt underhållande jag får damma permar och skriva kontrakt. Det var inte ett gammalt par som var in, kvinnan hade haft en stroke och mannen var väldigt mån om henne. Han höll henne om axlarna och ledde henne föriktigt in i rummet "Nu ska vi byta lägenhet, eller hur Ulla? Vi ska ha det nära sjön så det är bara att hoppa i och ta ett dopp när det blir varmare." Kvinnan tittade förvirrat upp och strålade med hela ansiktet. Dom hade hållt ihop hela livet och det var nånting rörande med hela synen.
Jag älskar gamla människor. ^^

Snälle Pelle i svarta berget.

Snälle Pelle satt vid sitt hem uppe på svarta berget och hadde tråkigt. Vad skulle han hitta på? Han ville leka kurra-gömma. Men han hadde ingen och leka det med. Plötsligt hörde han röster ja det var faktiskt röster. Någon eller nåra flyttade till svarta-bergen. Pelle sprang ut ur grottan för att se vem som flyttade till bergen. Det var en konstig liten figur med stor näsa och hans familj. JPIIII sa Pelle med ett glädje skutt. Nu får jag nogon att leka med.Pelle blev så glad att han inte viste vad han skulle göra. Han sprang ut och in genom grottan. Men sen kom han på att han var för blyg så han lever sitt tråkiga liv än. SLUT
Sofi Älmeros 7 år

Idag

En helt vanlig dag utan nya tankar, idéer eller känslor. Jag skriver bara för att bevisa för Müsli att det alltid finns NÅNTING. Ska jag berätta om min dag, kanske inte intressant alls, vad vet jag?
Vi hade mixade klasser och möttes redan i början av morgonen av Samuel våran No/Matte lärare. Han hälsade på oss med ett "tiddelihooo" sprang omkring och såg nöjd ut och mumlade för sig själv, säkert menar åt oss men vad lyssnade vi? "Det här kommer ni att gilla! Första gången jag försöker och det LYCKADES. Coolt." Samuel är en av dom mest förvirrade lärarna i våran skola. Innan klockan slog kvart över åtta lyckades han låsa in sina nycklar och glömma vad han pratade om ett antal gånger.
Vi kollade nån film med våran gympalärare Bella, i övrigt Samuels sambo. Vanliga lektioner en stund där vi klottrade på korsord och lekte med gips, innan vi plockade ihop våra saker och rörde oss till brandstationen. Här möttes vi av en ovanligt charmig brandman och fick släcka eld på saker. Givetvis hände inte allt det här utan att Lalla klagade på allting, men vad gjorde det (: Hon är söt iaf. Dagen avslutades efter en lektion i brandrisker och vi släpptes äntligen ut i solskenet. Så nu sitter jag här och klottrar på mitt skrivbord och skriver blogg, bara för att visa Müsli.

Fokusera nu Sofi.

Här sitter man nu, risig och jävlig efter bara två dagar i skolan. Skolarbetet som skulle varit inlämnat som ett dåligt samvete som gnager i bakhuvudet. Men så fort jag slår upp det blir jag förvirrad "en förening av konservativ samhällssyn och liberala idéer. Det som präglar partiets ideologiska syn är behovet av kontinuitet" .. Eh, va ?
Herregud, betygen.. Betygen! Framtiden, lägenhetet som jag så gärna vill att vi ska hyra. MÅSTE Tänka på betygen, får inte begravas av dom gråa sidorna som man ska läsa om och om igen tills det sitter. Fortsätt håll dig över ytan! Hamnar du under tar du dig aldrig tillbaka!
Det är min enda plan, sumpar jag det här finns det ingen plan B så då slutar jag ändå upp med att kånka 30 kilo matkassar upp för trapporna till min trånga lägenhet, med två barn och nageltrång. Det är framtiden, fokusera.
Kanske egentligen är det allt man behöver? En bil, ett halvtaskitt jobb ungar och en händig man.
En sån hade varit jäkligt praktiskt att ha nu. Som kommer över då och då och lagar småfix och som sedan kan sjunga om det. Var är Per Gessle när man behöver honom?
Den mannen börjar nog närma sig pensionärs ålder, men det hindrar honom inte att återigen ta sina tre akord på gitarren och komma på med nya spännande texter.
Jag tror Per Gessle är satans sätt att straffa oss på.

Det löser sig

Har efter månader med ett gnagande odjur nånstans inne i mig och hinkar med tårar insett att det faktiskt är så. Har förstått att hur svårt det än må vara så måste man gå vidare, det är inte samma sak som när nån säger det till en man måste förstå det själv.
Så here I am! Tillbaka iallafall för tillfället med ett ganska stabilt självförtroende, tankar om att återvända till mitt sociala samliv. Mina underbara vänner.
Det är väl den muntra musik som mina högtalare just nu spyr ut som får mig att känna mig bra igen, förhoppningsvis är känslan av att allt kommer bli bra här för att stanna.

Tjåmotis

I mina tankar så är jag där, det är sommar och jag springer barfota efter asfaltsvägen som är uppvärmd av solen. Jag kastar sten i vattnet när jag springer över bron. Och svänger in efter en grusväg. Det gör ont i fötterna men jag fortsätter springa, svänger in på minidre stigar hoppar över lingonris och träd som inte klarade av vinterstormarna. Det är inte långt till min plats, bron över myren som leder in till norråkern har varit där länge länge. Den ser ut att kunna falla ihop vilken sekund som helst men den håller. Jag sätter mig där, lutar huvudet mot det gråa träet, känner solens strålar värma i ansiktet.
Att sitta där blir snabbt ganska tråkigt, så jag reser min upp igen och strövar mot den gamla ladan som rasat under vintern. Under vintern är det perfekt att köra skoter där, när snön täcker alla grästuvor. Men nu är det sommar. Bladen i björkdungen är gröna och det finns inte ett moln på himlen. Jag är 11 igen, farmor väntar vid stugan lillebror är och fiskar med pappa.

Levande begravd

Att vara glömd och nergrävd. Inga spår syns längre på att jag faktiskt varit där.
Allt går på som vanligt, jag är bara inte längre en del av det. Vet inte längre vad jag ska göra, jag är otacksam som inte glädjer mig åt det jag har. Åt dom vänner som står kvar, att mitt liv inte är helt jävligt.
Lika besviken på mig själv, som att jag hade smakat på kakan och slängt iväg den. Lika lite lust att återvända till er som att plocka upp den igen.

Det handlar om att ge och ta.

Nä jag inte orkar engagera mig alls, slutar ni att by er. När jag förstått att jag gräver ner mig i mig själv så är det svårt att sluta.
När jag upptäcker att själva problemet bara är mig själv är det egentligen ingen som längre bryr sig, men det är förståligt. Dom har egna liv och egna problem, har bara vant mig i att det alltid finns nån annan där.
Nu när mina problem inte finns längre utan att jag gräver ner mig i gamla problem och inte längre bryr mig om nån annan, varför ska dom då bry sig i mig?

Marknad

Man märker av när marknaden precis är till att börja, de annars tomma gatorna fylls med folk och köerna till bankomaterna växer. Var man än går så hör man planer om fyllefest som kommer att hålla hela helgen ut.
Ja för nu är det ju ändå så att Jokkmokks vintermarknad fyller 403 år!
Detta måste ju firas, eller? Det är nog mest en ursäkt för att slippa från allt det vardagliga.
Och det glädjer mig, även om det är svinkallt och det springer runt en massa snoriga unga och tyska turister händer det ju iallafall något!
Dom sista skoldagarna byts ut mot marknadsuppgifter som går ut på att lyssna på föredrag eller fråga ut nån som säljer. Dessa tre dagar under februari månad är nog dom ända tre dagarna som Jokkmokk lever.

Självförtroende

Det finns två saker som jag tycker är extremt underskattade, dessa två är helt simpelt musik och vänner. Musik kan ändra humör och ger en känsla till allting man gör.
Det andra, vänner är enligt mig viktigare än syre. Utan vänner sjunker man lixom ihop och tappar mening, så därför vill jag tacka Müsli, Buckel och Tim <>