Jag springer genom regnet för att hinna med bussen som står där och pustar. Det är en sådan dag som en kopp ljummet kaffe med mjölk från pressbyrån inte ens kan hjälpa. Klockan är sju och alla stressade människor på centralen tycks ha utsett just mig för dagens "henne ska vi putta i förbifarten"-offer.
Ett solskensleende från busschauffören och ett godmorgon. Plötsligt lättar ett moln och släpper förbi en solstråle.
Ett sms från en gammal vän. Ännu ett moln som skingrar sig.
Hoppar av bussen och möter en alltid lika strålande kollega och plötsligt så ser den tidigare sotsvarta morgonen mycket ljusare ut. Ja, jag kan nog nästan känna en trotsig vintersols värme när jag sluter ögonen för en kram.
