Jafyfan

Jag kavlar upp ärmarna och funderar på vad jag ska skriva om, jag kommer att tänka på min nyfunna vän Simon. Simon är en sån som man inte behöver känna länge utan att tycka om, han är lätt att prata med och han har bra humor. (Och det är fan inte illa att han lyssnar på Winnerbäck). Jag har bara känt dig i två dagar unge man och har hunnit uppleva en fylla och att dansa runt marknaden i snöoväder. Saknar faktiskt dig.
Och hur kommer det sig att jag lärde känna Simon? Ja det hade aldrig gått utan min egen lilla solstråle Anja. Hon är helt enkel underbar och unik. Hon är rolig och även hon lätt att umgås med. När man är med Anja behöver man inte göra nånting, allting blir sjukt roligt iaf.

Som att käfta med en förlamad?

Ibland har jag problem med att uttrycka mig, smarta meningar och hela stycken av texter susar då och då förbi, men det går alldeles för fort för att jag ska kunna fånga dem.
Detta har en förmåga att hända särskilt ofta i skolan. Ett stycke text som hade suttit perfekt som avslut på en uppsats hoppar retsamt iväg i mitt huvud medans jag snubblar efter och försöker få fatt på den.