Att vara glömd och nergrävd. Inga spår syns längre på att jag faktiskt varit där.
Allt går på som vanligt, jag är bara inte längre en del av det. Vet inte längre vad jag ska göra, jag är otacksam som inte glädjer mig åt det jag har. Åt dom vänner som står kvar, att mitt liv inte är helt jävligt.
Lika besviken på mig själv, som att jag hade smakat på kakan och slängt iväg den. Lika lite lust att återvända till er som att plocka upp den igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar