I mina tankar så är jag där, det är sommar och jag springer barfota efter asfaltsvägen som är uppvärmd av solen. Jag kastar sten i vattnet när jag springer över bron. Och svänger in efter en grusväg. Det gör ont i fötterna men jag fortsätter springa, svänger in på minidre stigar hoppar över lingonris och träd som inte klarade av vinterstormarna. Det är inte långt till min plats, bron över myren som leder in till norråkern har varit där länge länge. Den ser ut att kunna falla ihop vilken sekund som helst men den håller. Jag sätter mig där, lutar huvudet mot det gråa träet, känner solens strålar värma i ansiktet.
Att sitta där blir snabbt ganska tråkigt, så jag reser min upp igen och strövar mot den gamla ladan som rasat under vintern. Under vintern är det perfekt att köra skoter där, när snön täcker alla grästuvor. Men nu är det sommar. Bladen i björkdungen är gröna och det finns inte ett moln på himlen. Jag är 11 igen, farmor väntar vid stugan lillebror är och fiskar med pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar