Alltså var det dag fyra igår.
Jag sitter återigen i mitt rum och inväntar första helgen. Försökte plugga hemma och såg mina dalande resultat, whats up with that?
Och istället för att bli motiverad känner jag hur min själ liksom lägger sig på sniskan och med ett surt grin snäser "Nej!" Vad är det för slags instinkt? Att ge upp vid motstånd?
Det är då tur att vi inte funkar lika mycket av naturligt urval som andra arter. Slåss för min överlevnad?
Inte jag inte!
På min ena axel sitter en liten Sofi med glorian lite på sniskan och viskar lite om mina handlingars alla efterverkningar.
Men henne lyssnar jag lite på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar