Vandrarhemmet är fint. Fräscht, ljust och trots att jag bor i en källarrum med bara ett igensnöat fönster så känns det inte alls instängt. Eller så trivs jag med instängt, jag kan inte bestämma mig.
Kan vara lite grott-trolls-gener som kryper fram
Jag bor nu själv för egentligen första gången (om man inte räknar med de få veckor jag blev lämnad i Skåne.) Och jag må säga att jag klarar mig ganska så bra!
Om man nu bortser från att det är dag två, att jag har en planerad diet på hårdbröd, fil och nudlar samt delar dusch och toalett med bland annat två lurviga tyskar som stryker korridorerna så är det riktigt hemtrevligt.
Min tillfälliga värdinna är också tysk. Hon är en trevlig dam även fastän det ibland låter som att hennes barn dansar polka på ovanvåningen. Fast det kanske är något tyskar gör? Jag vet inte, jag får nog fråga henne någon dag.
Nu ska jag krypa ned och råda bot på min envisa förkylning med hjälp av läkarserier och kärleksdraman.
Is it Lupus?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar