En äldre man gick förbi oss häromdagen, klädd i något glansigt turkos tyg och en rosa mössa. Jag puttade i min vän och pekade (diskret, det är tydligen fult att peka). "Vad fin han är!"
Med en suck sneglade Micke "M. Visst."
"Men titta på honom!" Envisades jag.
"Att han klär sig sådär tyder på total sinnesförvirring, han är säkert alzheimers och redan skitit ned sig."
"Han glittrar i solen, då får han ha skitit ned sig hur mycket han vill."
Jag fick bara en trött blick till svar.
*
Marknaden låg hotande över byn i flera veckor, sedan kom och gick den. Snurrig, bakis och lycklig ramlade man ut på andra sidan. Alla hade överlevt så gott som med något skrapsår och ångesten hade inte rusat ikapp.
Så jag är nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar