Ute är det höst. Eller ja, JAG vet om att det är höst. Solen värmer bara och träden håller sig gröna för att lura oss - Snart ramlar snön ner och alla skoterentusiaster kan skratta sig lyckliga.
Hos mig är det inte höst. Hos mig är det fortfarande sommarlov (Arbetslöshet kanske jag borde kalla det) Men så länge jag har kvar pengar sen förra lönen och är vid någorlunda gott mod så kommer jag säga att jag har sommarlov.
Stående vid ett av de största vägskälen i mitt liv så väljer jag att salongsberusad skratta mig igenom dagarna. Om nu detta är ett hälsosamt levnadssätt tåls väl att diskuteras, men jag trivs. För stunden.
Som den moralmorsa som jag ibland förvandlas till ägnade jag gårdagen åt att läxa upp en vän.
"Be inte om ursäkt! Så länge du inte har gjort något fel. Lev som du vill leva och så länge du inte är respektlös mot andra har du ingenting att be om ursäkt för. Gör som du själv vill, för det är du som styr över ditt liv"
Klyscha? Lite. Högtravande? Garanterat. Men meningen var god. Även om jag nu själv inte följer det så hörde jag att mina ord var välmenande.
Fast lättare sagt än gjort kom jag fram till sen när mor borrade in ögonen i mig då jag tände en cigg
"Hade inte du slutat?"
"Jo, sju gånger. Förlåt"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar