So burn all your bridges
Leave your whole life behind
You can do what you want to do
'Cause your strong in your mind
And anywhere you might wander
You could make that your home
And as long as you got love in your heart
You'll never be alone
(http://www.youtube.com/watch?v=24RvJAdI0Vo)
Till Mansons ljuva stämma den här morgonen (Charles alltså, inte Marilyns) påbörjar jag dagen. Resväskan stod på givakt vid sängkanten, fullproppad med genomtänkta saker som extra trosor, körkortsboken och linsvätska. Ni vet. Bra att ha grejer när man reser bort!
När klockan slog sju slog sju rullade jag målmedvetet ur sängen och kröp efter mina kläder. Vid topphumör dubbelkollar jag allt och upptäcker att min plånbok saknas.
Därav att jag sitter uppe den här morgonen, med alla sura tankar som tänkas kan, fortfarande i Jokkmokk.
Ska det nu vara så svårt för en slarvmaja att ta sig iväg någonstans? Så länge du bara har ansvaret över dig själv ropar ett litet samvete, någonstans långt innifrån. 'Det är nu sant' tänker jag och tar en till tugga av det nybakade brödet som precis fraktades hem. Ska du verkligen äta det där? Fortsätter samvetet oja sig och jag bestlutar mig för att sluta lyssna.
Hittar jag ingen som kan älskar mig trots min ölfeta och mina ofta orakade ben, ja då får det fan vara. Hur viktigt är det där egentligen? Ja inte då lika viktigt som min bortsprugna plånbok.
Nu; Vända upp och ned på huset i jakt på mina rikedomar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar