Jag har varit ut i bärskogen med min mor. Hon kastade åt mig en optimist-hink och en bärplockare märkt "Tessans racer" sedan meddelande hon mig att det var blåbär vi var på jakt efter.
Lite tröstad av att Therese också fått springa i de djupa skogarna snubblade jag mig fram med ett par stackars bär rullande i botten av min hink. Sen, som man gör när den enda personen som finns att prata med är på skrikavstånd, började jag fundera.
Om hur farmor brukade ta oss med ut att leta efter Hjortron. Vi fick aldrig säga vars vi varit, för bär- och fiskemarker är tydligen hemligt, vilket nu kanske är lite konstigt eftersom att vi aldrig hittade några bär och fick vi fisk så var det en liten sprattlande sate.
Min farmor är så vis. Hon har lärt mig saker som att kråkbär inte alls är gott att äta, att det är livsfarligt att fara ut med skoter om man har blöta fötter och hur man kan skrämma bort björnar genom att visa stjärten för dem.
Det sista är nu lite tvivelaktigt, men hon intygar att det var precis så en av hennes sytrar gjorde för att komma förbi en björn "uppåt stormyren".
Jag kanske bode hälsa på henne. Men när jag gör det får jag skäll för att jag inte hälsat på henne på länge. Men jag är fruktansvärt dålig på påhälsningar.
Kanske är det för att hon bara värmer mat åt mig sedan går och sätter sig för att skrika åt tv:n.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar