Idag började dagen med att jag kände mig som en.. Lätt person. En lätt person med lätt sinne, lätta steg och en lätt attityd till det eviga regnet.
Kanske var det den nya ljudboken av Mark Levengood, kanske var det att jag fick vakna bredvid min håriga prins som inte alls pinkat inne. Det vet jag inte men jag tror att jag svävade över ett par vattenpölarna när jag promenrade till farmor med tidningen under armen.
Det var först efter en väldigt tung lunch, med alltid tillhörande kaffe och kaka till efterrätt som jag landade på dynförsedda stolarna i farmors kök. Efter tre timmar med varsitt korsord började jag nästan känna mig negativ. Nu menar jag inte att jag inte trivs med min farmor, hon är en älskvärd men argressiv och redig kvinna. Det var nog bara insikten att min umgängeskrets har dragit ihop sig nu när alla mina vänner fladdrar iväg och startar liv. Den har dragit ihop sig såpass att när telefonen väl piper är det Halebop. Suck.
Nåväl, imorgon får jag finbesök från Boden! Lilla fräkniga, skånsktalande Nina kommer för att också sätta sig in i den kladdiga tristessen som är Jokkmokk. Då kan vi ha tråkigt tillsammans. Det ser jag fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar