tisdag 11 september 2012

Matrelation

Min relation till mat är.. Innerlig. Mitt djupaste förhållande kan man väl säga.
Jag äter för mycket och mest hela tiden.
Det kombinerat med den lathet som ofta lägger sig över mig kommer någon dag orsaka fetma, det är jag inte ens osäker om. Just för tillfället kände jag mig lite nere och hamnade snorandes i fosterställning, kramandes en Tutti Frutti påse och plötsligt såg livet lite ljusare ut. (Tills påsen var tom)

Om du har någon plan på att ha kontakt med mig när jag är nyvaken så får du göra som min familj och pojkvänner har erfarat; Antingen ge mig mat eller så håller du dig undan. Jag har det sämsta humöret över huvud taget när väckarklockan ringer.
Till och med tanken på mat kan få mig glad. Och det mina vänner är först tragiskt.



Inga kommentarer:

Om mig

Mitt foto
En lagomt tråkig vardagsblogg!