Jag gjorde just ett försök att duscha bort förkylningen. I en evihet stod jag under brännhett rinnande vatten och försökte föreställa mig hur alla baciller rann ned i avloppet. Till ingen nytta.
Jag kom inte ut ur duschen som den nya människan jag hoppades på, snarare lite tröttare, lite renare och lite blötare samma förkylda Sofi.
Tydligen så fungerar inte mind-over-body-konceptet i alla lägen.
Jag var till sjukan idag för att ordna fram lite p-piller av min väldigt intensiva, vänligsinnade gynekolog. I väntrummet satt det en liten tant så jag nickade vänligt innan jag slog mig ned i en sjukhus-fotölj och började bläddra i en färgglad gratistidning.
Efter ett par minuter frågar tanten om jag drabbats av en förkylning, jag hummar glatt någonting om att det gör vi väl alla nu som då och att det tydligen var min tur nu. Det följs av en nick och någon minuts tystnad.
"Har du provat Kan Jang?" Hojtade tanten till, nästan ropandes, tydligen besvärad av tystnaden.
"Ursäkta?"
"Kan Jang! Mot förkylningsbesvär. En vecka så är du frisk!" Hon artikulerade noga och mässandet följdes av en så glad min att jag nästan började kika över axeln efter reklamfilmskameror.
Till min förvåning kände jag mig besvärad av den vänliga damen. Hon ville ingenting annat än att kallprata någon minut i detta tråkiga väntrum, vilket vi givetvis gjorde efter den här inledningen.
Är jag så svensk, kall och lagom att jag verkligen hellre väljer en annan bänk än att sitta bredvid någon? Att min personliga space ska vara en obrytbar mur för främlingar? Nej vet du vad Sofi Älmeros nu får du skärpa dig. Du är inte den som är dömande! Dessutom visade det sig ju vara en fin tant som på äldre dagar fått sluta fjällvandra och som jobbat i det sjukhus du nu satt.
Lär dig av tanten, ut i världen och kallprata (varmprata) dig omkring. Och där med basta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar