Livet i huvudstaden

Jag är verkligen urusel på att vara konstant. Mobilspel blippas på i ett par veckor, träningsprogram skrivs och kasseras, bloggen tas upp och glöms bort.

Som precis i detta fall, men jag antar att det är sådant som händer.

Just nu sitter jag i Stockholm, jag delar lägenhet med en tjej jag inte kände för en månad sedan. Jag har gått på jobbintervjuer. Druckit drinkar. Spenderat tid med min systerson. Åkt tunnelbana.

Jag är ofta rädd att livet ska springa ifrån mig, att jag ska vakna en dag och inse att jag inte har gjort något av min tid. Men vad ska man göra? 

Detta trodde jag länge var en välbevarad hemlighet, som resten av världen bara höll ifrån mig. Att alla andra hade sina prioriteringar satta. Men som jag ser det nu, är de flesta människor precis lika vilsna som jag. 

En del har sitt syfte klart; Pengar, gudstro, kärlek, karriär.

En del är nöjda så länge de får avsluta dagen med att äta chips i soffan.

En del så länge de kan låta bli att äta chips i soffan.

Jag är nöjd så länge jag får känna och så länge jag får uppleva. Helt utan att glömma att livet, det pågår här och nu. Det är livet att gå på jobbintervjuer, dricka drinkar, åka tunnelbana och framför allt umgås med människor man håller nära.

Ibland tror jag bara inte att man ser skogen för alla träd.