Upplever fenomenet målbrott.
Med svikande röst, hest skratt och bitvis pipiga läten har jag gömt mig undan. "Du får helt enkelt sluta prata" säger min mor och rycker på axlarna.
För att klara detta uppdrag har jag tagit med mig min far och åkt till Tjåmotis.
Men det hjälper inte. För jag surrar. För mig själv, om så ingen lyssnar.
Idag var det med rådjuren som vår granne Ove matar och brödet som jag tog mig an att baka sen en häll blev upphittad ur en av alla vrår.
För tillfället är det med datorn medans pappa muttrar åt tv:n.
Uppkörning på torsdag. Nervigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar