Farmor

Vissa dagar har man bara lite mer gråt än vanligt.

Idag tänkte jag på min farmor, vilken jag visserligen gör ganska ofta. Min farmor gick bort för över ett år sedan efter en tids sjukdom.

Jag har inte ägnat så mycket energi att tänka på just det, att hon gick bort. Begravningen flöt förbi utan att jag riktigt kände något. Aldrig att MIN farmor, som inte ägnat en minut mer än nödvändigt åt stillasittande (Om det inte gällde korsord) nu skulle vara stilla och tyst föralltid?

När andra människor har sörjt äldre människor har jag aldrig förstått varför. Logiken har legat överst och människor dör när deras tid är inne. 

Idag var jag med min syster på kropp- och själmässa i Solna. Det var stort, det var surrigt och det var mystiska människor med pärlor och flätor. 

Jag var skeptisk, men inte helt tvär för konceptet. Människor tar dåligt hand om sig själva, går sällan ur sin bekvämlighets-zon och det är alltid roligt med färggranna tyger och stenar.

I alla fall så mötte jag ett medium, för hur många gånger har man chans till det?

Och ja, jag var skeptisk. Lite nervös.

Kvinnan med den lite sneda näsan och de snälla ögonen, som jag redan glömt namnet på, började berätta om en kvinna, med egenskaper som stämde väl in på farmor och jag tyckte att det var en rolig sak. Att hon kanske är med och slänger ett öga på mig.

Hon sa ofta så, att när det är hennes tur att trilla av pinn så ska hon hålla ett öga på oss. Och om vi inte skötte oss skulle hon komma tillbaka och nypa oss i tårna när vi sov.

Dagen gick och det var först när jag kom hem och satte mig ned i min ensamhet som det rann över mig. Min farmor är borta och jag kommer aldrig mer få se henne igen. 

Min farmor som gjorde tänder utav apelsinskal, tröstade med kladdkaka, höjde volymen på tv:n så fort det gick en krim-serie och som aldrig ledsnade på att vara ute på myggiga myrer och plocka hinkvis med hjortron. Som alltid blåste ut ljuset så fort pappa kom in i köket, i all välmening för att pappa inte klarar av röken efter utblåsta ljus.

Som slängde kortlekar som inte ville henne väl och som alltid hade våffelsmet i kylen.

Hon sa till mig en gång "Var inte ledsen den dag jag går bort, sakna mig men sörj ej."
Idag saknar jag henne.
Men jag hoppas att jag skött mig för än har då inga tår råkat illa ut.